Bryt med marknadens tyranni

Låsta av marknadsmässig renlärighet står de borgerliga handfallna inför bostadskrisen. Regeringen måste våga bryta med det gamla.

Det sägs ibland att socialism i form av en gemensam, planerad ekonomisk utveckling är en omöjlig tankemodell i vår tid.

Men ta bostadsfrågan, där Boverket nyligen i en prognos menade att det fram till 2025 krävs 700 000 nya bostäder. Är det någon som tror att marknaden klarar av att lösa en sådan uppgift?

Och om marknaden bara går ut på att göda ett antal mäklare i en absurd spekulationsekonomi, och lämnar tusentals människor utan tak över huvudet, då måste man fördomsfritt kunna pröva helt andra grepp.

Ett första, litet steg på vägen att bryta med marknadsidiotin togs när regeringen och Vänsterpartiet i höstas beslutade satsa 5,5 miljarder för att stimulera bostadsbyggandet.

Trots att alliansregeringen lämnat efter sig den värsta bostadskrisen sedan andra världskriget, sa de borgerliga partierna blankt nej till detta första försök att lindra bostadsbristen. Låsta av sin marknadsmässiga renlärighet, blir de borgerliga handfallna inför en av vår tids stora frågor.

Nu räcker det inte med att skruva lite på regelverket. Och att öka krämarnas vinster genom att införa marknadshyror skulle bara förvärra läget för de mest utsatta.

Att höja bostadsbidragen så att personer utan miljoner på banken kanske skulle ha råd med en bostad, vore bara ett sätt att permanenta marknadsvansinnet.

Har man inga förslag om hur bostadsbyggandet dramatiskt ska kunna öka, riskerar också unga bostadslösa svenskar att som grupp spelas ut mot nytillkomna flyktingars helt berättigade behov av tak över huvudet. Vill de borgerliga ha den debatten?

Nu har regeringen bjudit in oppositionen till blocköverskridande samtal om bostadspolitiken, och de är nödvändiga för att bryta dödläget.

I en intervju i Dagens Nyheter häromdagen presenterar Vänsterpartiets bostadspolitiska talesperson Nooshi Dadgostar en plan för att få fart på byggandet. Men hjälp av 25 miljarder i statliga lån ska det kunna gå att få fram 50 000 nya hyresrätter per år.

Det är inte något orealistiskt förslag. Dagens låga ränteläge ger en chans som aldrig tidigare, till att stimulera nyproduktion av lägenheter. Att staten går in för att minska fastighetsägarnas risker genom förmånliga topplån var ungefär så som miljonprogrammet en gång i världen kunde förverkligas.

Ett kraftigt ökat byggande är förmodligen också ett av de mer verksamma sätten att dämpa hushållens skuldsättning.

Nooshi Dagostars förslag kan förstås också möta invändningar från regeringspartierna, som verkar överskatta riskerna att stöta sig med väljare som berikat sig på dagens marknadsordning. Men är det helt nödvändigt att bryta med det gamla, måste man våga låta allmänintresset ta över egenintressena.