Svenskt Näringslivs definition av likvärdighet i skolan leder till ett samhälle de själva inte tjänar på, skriver Ove Sernehed, professor vid Göteborgs universitet.
I dagarna släppte Svenskt Näringsliv rapporten Likvärdigheten i den svenska skolan. Den är ett inlägg i diskussionen om svenska elevers allt sämre prestationer i internationellt jämförande studier.
Forskarvärldens analyser pekar ut ett antal faktorer knutna till 1990-talets omvandling av svensk skola. Centralt i sammanhanget är skolsystemets allt svagare likvärdighet.
Skillnaderna mellan skolor har ökat. De högpresterande eleverna och elever från resurssvaga hem går i skolor med sina likar. De fallande resultaten i svensk skola är i första hand relaterade till de svagpresterande eleverna, som blivit fler och allt sämre.
I en rapport från 2012 hävdar Skolverket att variationen mellan olika skolors resultat mer än fördubblats sedan slutet av nittiotalet och att denna brist på likvärdighet i hög grad är relaterad till det fria skolvalet.
Svenskt Näringslivs rapport menar att skillnaden mellan skolor är ett pseudoproblem. ”De stora skillnaderna finns mellan elever i samma skola och i samma klass” och preciserar att ”80-90 procent av spridningen i elevernas resultat kan förklaras av spridningen inom skolor”! Rapporten menar att skoldebatten har fel fokus, den ”stora utmaningen för svensk skola är försämrade skolresultat snarare än bristande likvärdighet”. Rapporten vill lösa upp det av forskningen uppmärksammade sambandet mellan sjunkande skolresultat och skolsystemets bristande likvärdighet.
Den svenska skolan var en gång internationellt aktad för sin höga grad av likvärdighet såväl som för de höga prestationsnivåerna. De goda resultaten var i hög grad en funktion av den sociala blandningen. Hög- och lågpresterande elever satt i samma klassrum. Forskningen talar om den sociala mixen i klassrummet som kamrateffekten.
Förståelsen för vad som hände när marknaden tilläts omvandla den svenska skolan omfattas av allt fler. Det finns i dag en stark opinion mot det fria skolvalets negativa konsekvenser såväl som mot skolkoncernernas vinster. Begränsningar och korrigeringar av de rådande villkoren är att vänta. Svenskt näringsliv ser sina intressen hotade och går till offensiv. Att fokusera på begreppet likvärdighet är logiskt, då det är centralt i diskussionen om de sjunkande resultaten och kan ges olika innebörd.
Rapporten, som författats av ekonomerna David Sundén och Malin Werin, menar att likvärdighet rymmer ”fyra element”. Det handlar om tillgång och kvalitet, om att eleverna ska stimuleras att utvecklas så långt som möjligt och att skolan ska kompensera för skillnader i elevernas olika förutsättningar. Den likvärdighetsaspekt som handlar om att de ”begåvade” eleverna måste ges möjlighet att utvecklas ses som eftersatt och bör förstärkas. När det gäller ”kompensation för olikheter i förutsättningar” så ska denna aspekt däremot ha ”lägre prioritet”. Skillnader i resultat beroende av bakgrund och förutsättningar är ”förenliga med att den svenska skolan ändå kan värderas vara likvärdig”.
Författarnas definition av likvärdighet vill ge företräde åt en skolpolitik som legitimerar ökade skillnader mellan elever och som öppnar upp för att skolan skall ges större möjligheter att odla eliter.
1960- och 70-talets skolpolitik slog fast att alla har rätt till en likvärdig utbildning. Det innebär inte att utbildningen ska vara likriktad eller samma för alla, men vilken skola man går på ska inte vara avgörande för vilka betyg man får. Elevens sociala bakgrund har alltid betydelse för skolresultaten. För att tala om likvärdighet krävs det därför att grupper med svagare förutsättningar kompenseras genom skolpolitiska insatser.
Svenskt Näringslivs förståelse av likvärdighet är relaterad till den i dagens individualiserade samhälle närmast helgade valfriheten. På skolans område innebär detta att föräldrarnas möjligheter att styra över sina barns skolgång stärks.
Det gemensammas visioner om rättvisa och social sammanhållning får stå tillbaka för individens rätt att realisera och optimera sina möjligheter. Likvärdighet är, menar Svenskt näringsliv, ett mångtydigt och i grunden svåranvändbart begrepp. Att över huvud taget uttala sig om huruvida likvärdighet försämrats eller förbättrats är problematisk ”eftersom även samhällets värderingar av när skolan är likvärdig också kan ändra sig över tiden”.
Receptet för bättre resultat är inte oväntat mer av den medicin som fått den svenska skolan att sjunka som en sten i de internationella jämförelserna. Rapporten menar att det är nödvändigt att ytterligare underlätta för etableringen av nya friskolor, att införa en ny nationell skolpeng och skärpa upp de nationella proven. Samtliga punkter innebär en förstärkning av den centrala skolbyråkratin och ett ytterligare omyndigförklarande av lärarkåren.
Sundén och Werin vill se sin text som en forskningsrapport men den är snarare en partsinlaga och en del i Svenskt Näringslivs opinionsbildande verksamhet. De visioner Svenskt Näringsliv har för skolan är inte frikopplade från den syn man har på samhället i stort.
Den skola och den gemensamma välfärd som det svenska samhällsbygget visade upp under de expansiva decennierna efter andra världskriget ville skapa en grund för en likvärdig skola och ett rättvisare samhälle. Det som finns kvar av detta bygge har nu Svenskt Näringsliv för avsikt att städa ut.
Men när skolan inte längre är en plats för möten mellan olika sociala världar riskerar kunskapsutvecklingen såväl som de demokratiska intentionerna att gå förlorade, en utveckling som Svenskt Näringsliv i det långa loppet inte heller är betjänt av.
Ove Sernhede, professor Centrum för urbana studier vid Göteborgs universitet
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
