Trettio år har gått sedan Margaret Thatcher erövrade 10 Downing Street. Till en början verkade hon inte ha historien på sin sida. Majoriteten var knapp och tidsandan ännu radikal. Men valsegern visade sig vara inledningen på den nyliberala revolutionen och "operation tillbakarullning". Politikens makt minskades och statliga företag såldes ut. Välfärdsstaten bantades. Fackföreningarnas manöverutrymme beskars. Marknaderna däremot släpptes fria.
Vanligtvis överskattas de enskilda personernas betydelse i politiken. Men i fallet Thatcher gäller nog snarast motsatsen. Hon var, skriver Martin Jacques i New Statesman, en "bolsjevik" på högerkanten. Före Thatcher sökte tory-politikerna konsensus. Partiledarna kom från de privilegierade klasserna och var inne på politiskt råkurr. Thatchers uppväxt i den uppåtsträvande medelklassen erbjöd grogrund för en borgerlig militans. Hon revolutionerade brittisk politik. Kanske är detta skälet till att även vänstern har hyst en illa dold beundran för henne. Vänstertidskriften New Statesman ägnar 2009 ett helt nummer åt "Maggie", i "the final verdict" paketerat som en "collectors edition".
Thatchers framgång byggde emellertid inte bara på egna meriter. Labours ökenvandring banade väg för elva år med henne. Labour girade vänsterut i opposition. Partihögern bröt sig ur och bildade ett socialdemokratiskt parti, som senare gick upp i liberaldemokraterna. Först Thatchers andra valseger 1983 var en jordskredsseger. Den dåvarande Labour-ledaren Neil Kinnock inledde vandringen mot mitten. Tony Blair fullföljde processen och återerövrade den medelklass som Thatcher mobiliserat för sitt projekt i början av 1980-talet. Då hade de konservativa styrt landet i 18 år. Detta berodde inte bara på ideologi och personliga kvalifikationer. Efterkrigstidens industrisamhälle var inne i en fundamental strukturomvandling från 1970-talet. Den nationella styrningen av ekonomierna var under hård press. Världsekonomin krisade och det fanns en efterfrågan på nya ekonomiska idéer.
New Labour satte punkt för denna era 1997. New Labour var inget enkelt högerprojekt, vilket vänsterns reflexer ofta låter antyda. Under Tony Blair ökade den offentliga sektorns andel av BNP högst väsentligt. Men i den ekonomiska politiken verkade Labour inom ramen för arvet efter Thatcher. Gordon Browns första åtgärd som finansminister var att ge Bank of England självständighet.
Samtidigt som Thatcher jubilerar är kapitalismen åter i kris. Cirkeln kan slutas. På 70-talet krisade den statsreglerade kapitalismen. I dag har den avreglerade kapitalismen kollapsat. Det oroande är att ingen kan reda ut krisens orsaker. Och den finansiella och politiska eliten har inga recept för att råda bot på nedgången. Ingen vet hur djup recessionen blir.
Martin Jacques skriver att nyliberalismens era nu är över, men vad som kommer efter Thatcherismen förblir helt och hållet oklart.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
