Runtom i Europa florerar mer eller mindre civiliserade idéer om hur staten kan använda medborgarskapet som maktmedel.
Medborgarskap har utvecklats till en stridsfråga med livsavgörande konsekvenser. Är Europa på väg mot ett tillstånd där oppositionella kan göras statslösa?
Förra veckan sa franska nationalförsamlingen ja till regeringens ändring av konstitutionen. Staten ska i framtiden kunna frånta fransmän deras medborgarskap. Bakgrunden är naturligtvis förra årets terrorattacker i Paris. Men förslaget har varit omstritt och landets rättsmedvetna justitieminister, Christiane Taubira, avgick i protest.
Tanken är att bara personer med dubbelt medborgarskap ska kunna drabbas, men i lagtexten finns inget sådant förbehåll. De avsedda terrorbrotten beskrivs tänjbart som »en attack mot nationen«.
Hur kommer det tolkas om Marine Le Pen valts till president? Kommer medarbetarna på Charlie Hebdo då riskera bli statslösa? Le Pen uppfattar väl varje nummer av tidningen som en attack mot nationen.
Men Frankrike är inte först. Sedan 2006 har olika brittiska regeringar fråntagit 37 personer deras medborgarskap. Några för att de anses ha fått asyl på falska grunder, men de flesta för misstanke om terrorverksamhet. För ett par år sedan duggade besluten tätt. Det verkade vara politik att de som åkte för att slåss med IS skulle berövas medborgarskapet.
Än så länge har alla drabbade haft dubbelt medborgarskap, men regeringen har undersökt möjligheten att göra människor helt statslösa.
Det mest oerhörda med den brittiska ordningen är den fullständiga frånvaron av rättslig prövning. Inrikesministern beslutar på helt egen hand. Det är ett permanent undantagstillstånd.
För tio år sedan fråntogs Ayaan Hirsi Ali sitt nederländska medborgarskap. Den officiella orsaken var att hon ljugit under asylprocessen. Men alla visste att orsaken var politisk. Det liberala regeringspartiet uppfattade henne som en besvärlig samhällskritiker.
I Sverige har liknande idéer cirkulerat. För några år sedan ställde sig Morgan Johansson bakom ett förslag om ett slags preliminära medborgarskap för invandrade som enkelt skulle kunna »återkallas«. Han ändrade sig efter en kritikstorm från mer rättsmedvetna sossar — och blev sedan justitieminister.
När journalister ställt frågor till det brittiska inrikesdepartementet har de fått det uppseendeväckande svaret att »medborgarskapet är ett privilegium, inte en rättighet«.
Det klingar även i mer civiliserad form i olika förslag i svensk debatt att höja medborgarskapets värde genom olika tester och hinder. Men i Danmark verkar de successiva skärpningarna av testerna tillkommit främst för att hålla invandrade borta från rösträtten, så kallad disenfranchisement i gammal amerikansk sydstatsanda.
Medborgarskapet kan inte få användas som verktyg för statlig repression och uteslutning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
