Den europeiska socialdemokratin måste visa vägen mot en jämlik och grön Europavänlig tillväxtpolitik.

Europas socialdemokrati har sällan varit så skakig som nu – trots, eller tack vare, att man tar ansvar i många länder. Socialdemokratin leder regeringarna i ett tiotal av EU:s 28 medlemsländer, och deltar i mer än hälften. Socialdemokrater leder stora länder som Frankrike och Italien och länder med traditionellt stark socialdemokrati som Sverige, Österrike och Portugal. De är dessutom koalitionspartner i Tyskland.

Ändå är det svårt att se en tydligt profilerad europeisk socialdemokrati. S-veteraner sörjer nostalgiskt de idéer som utvecklades i dialog mellan Olof Palme, Willy Brandt och Bruno Kreisky. Yngre socialdemokrater ropar efter nytt ledarskap och ny profil.

Bakgrunden till problemen är att socialdemokratin har pressats stenhårt av först finanskrisen och sedan flyktingkrisen, och vacklat mellan ansvar och samhällskritik utan tydlig riktning.

Medan socialdemokratin i EU har drivit på för en mera offensiv och mindre åtstramande ekonomisk politik, har socialdemokratin nationellt administrerat åtstramningen i krisländer som Grekland, Spanien, Irland och Portugal – och förlorat väljarnas förtroende. Socialdemokratin i de rikare länderna har stött den åtstramning som utvecklats av EU-kommissionen, ECB och IMF.

Bilden av socialdemokratins ekonomiska politik kunde knappast vara otydligare.

Så även med flyktingkrisen. Europeiska Socialdemokraters Parti (ESP) och Soc&Dem i EU-parlamentet har krävt ambitiösa EU-lösningar och ett generöst flyktingmottagande, medan socialdemokratin i till exempel Slovakien argumenterar rakt emot. Även generösa länder som Österrike, Sverige och Tyskland har slutligen under trycket pressats till nationell åtstramning.

Så blev även bilden av socialdemokratins flykting- och EU-politik otydlig.

Frågan är hur den socialdemokrati ser ut som både kan hantera kriserna och peka ut vägen framåt. Att falla in i nostalgisk vänsterreaktion, som brittiska Labour i och med valet av Jeremy Corbyn som partiledare, är ingen lösning – sådana partier blir aldrig valbara. Att styras av Gallup mot utslätad mittenpolitik är heller inte vägen framåt. Socialdemokratin behöver profil och tydliga värderingar.

Några element borde vara givna:

  • Tillväxtskapande investeringar. Socialdemokratin måste utveckla en dynamisk tillväxtpolitik så förenlig med marknadsekonomin att den får fart även på näringslivets investeringar, men också i så nära samklang med miljö och klimat att den lever upp till kraven på både miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet. Investeringar i utbildning, integration och innovation är nyckelfrågor;
  • Rättvisa. Frukterna av en mer offensiv tillväxtpolitik måste komma de mest utsatta till del. Socialdemokratin måste utveckla en förnyad välfärds- och fördelningspolitik som kan integrera utan att falla för kraven på nya låglöneträsk eller segregerande privatisering. Gärna privata aktörer, men inom en solidarisk modell;
  • Offensiv Europapolitik. Brexit-hotet och flyktingkrisen medför att EU-debatten mest handlar om gnäll och vad som kan skalas bort. Istället borde vi diskutera hur vi kan använda EU bättre – för tillväxt, gröna jobb, gemensam flyktingpolitik, samordnad utrikespolitik inte minst i Mellanöstern, Nordafrika och gentemot Ryssland.

Socialdemokratin behöver visa vägen mot en jämlik och grön Europavänlig tillväxtpolitik.