När friskolereformen genomfördes för 20 år sedan var tanken att konkurrens skulle ge bättre skolor med olika pedagogiska inriktningar och högre lärarlöner. Dåliga skolor skulle inte överleva på en fri marknad, för vem skulle välja dem?
SvD har de senaste veckorna publicerat en granskning av gymnasieskolan. Den visar att resultatet blev ett annat. Det finns en påtaglig överetablering av skolor och hälften av friskolorna ägs av sex stora koncerner. För att locka till sig elever lägger skolorna en allt större del av skolpengen på marknadsföring, till exempel datorer till eleverna.
Möjligheten att välja skola har tvärtemot förhoppningarna inte minskat segregationen eller utjämnat kunskapsklyftor. I städer med många skolor på en begränsad yta går det att se hur studiemotiverade elever väljer och väljer bort samma skolor. Elever utan samma möjlighet att välja blir kvar i skolor med minskade resurser.
Det är bara att hålla med Anna Dahlberg som på Expressens ledarsida konstaterar att skolan inte lämpar sig som marknad och att det inte finns något som talar för att fri konkurrens och vinstintresse är en bra drivkraft för skolan.
Argumenten för fler aktörer som utför välfärdstjänster inom vård och omsorg har varit ungefär desamma som för skolan. Det stimulerar kvinnors företagande, kommer att leda till en mångfald av verksamheter, höja de låga lönerna och öka valfriheten.
Erfarenheterna visar, också i likhet med skolan, att det främst är stora vårdföretag som har etablerat sig. Lönerna har knappast stigit. På många platser går det att välja sin vårdcentral eller äldreboende. Men i Stockholm har konsekvensen av vårdvalet blivit att antalet vårdcentraler i välbärgade och friska områden har ökat. Det vill säga, inte där behovet är som störst.
Just nu jagas Socialdemokraterna på svar på frågan om vinster i välfärden. Stefan Löfvens ickesvar i Agenda i söndags var att S ska komma med besked under hösten. Det enda han berättade om hur tankearbetet går är att de fokuserar på kvalitet och att de vill ha en bättre uppföljning.
Huvudfrågan för Socialdemokraterna borde vara hur skola, vård och omsorg med god kvalitet kan vara tillgänglig för medborgarna på lika villkor. Eftersom det är olika typer av verksamheter kan svaren vara flera och skilja sig åt.
Men om vinstdrivande företag ska vara en del av lösningen behöver Socialdemokraterna också kunna besvara frågan vad konkurrens och vinstintresse tillför för den efterfrågade bättre kvaliteten.
För i nuläget är det svårt att se annat än att marknadstänkandet i välfärdssektorn lett till att kortsiktiga intressen styr, oavsett om det är en privat eller offentlig utförare. Det verkar varken vara nyckeln för att uppnå mångfald, god kvalitet eller goda arbetsvillkor.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
