Alliansens klasspolitik fortsätter att breda ut sig. Nästa domän för regeringen att använda för att skilja ut de mer bemedlade från de mindre är den högre utbildningen. I går landade den studiesociala kommitténs betänkande i utbildningsminister Lars Leijonborgs (FP) knä. Centralt i utredningen är att det införs ytterligare en begränsning för studier på högre nivå – från sex till fyra år.
Alliansens ledamöter i kommittén menar att deras förslag ska stärka Sverige som kunskapsnation. Det är ett hån. De som vill studera vidare ges en (1) enda chans att välja rätt. Det är inte rimligt för ett land som vill vara en ledande "kunskapsnation", särskilt inte eftersom valen numera måste göras redan inför gymnasiet. Och särskilt inte eftersom möjligheterna att komplettera sina betyg på Komvux kraftigt har beskurits.
Det är ett slags elitisering, där supermänniskor premieras. De som inte är tillräckligt smarta, självsäkra och ambitiösa redan i tonåren lämnas åt sitt öde. Ungdomar från studieovana miljöer uppmuntras inte direkt att söka sig till högskolan när det kan straffa sig att ta en kurs för att pröva sina vingar.
Ännu ett argument för begränsningen på fyra år är att öka genomströmningen på högskolan. Men det finns en reform som utan exkludering ökar genomströmningen mer effektivt: tre terminer på ett år i stället för två. Tiden man behöver ta studielån blir kortare och återbetalningen kommer igång snabbare.
Inte bara samhället tjänar på det, utan även den enskilde studenten. Det långa sommaruppehållet försvinner med tre terminer – lovet på femton veckor blir i stället fem veckors semester. Det är ett värde i sig att likställa heltidsstudier med heltidsarbete. Den student som fortfarande vill ha ett långt lov att jobba på kan hoppa över sommarterminen och söka till terminen efter. Ett system med tre terminer ökar flexibiliteten i studierna.
Det finns i dag inga formella hinder för de enskilda universiteten och högskolorna att ändra sitt system och införa tre terminer per läsår. Men antagligen kommer inget lärosäte att ta det steget om det inte sker hos fler samtidigt. Att ha olika terminssystem på olika skolor försvårar för studenter och deras lärare. Kurser lästa på olika lärosäten måste kunna tillgodoräknas på ett smidigt sätt. Därför måste regeringen våga ta ett samlat grepp och reformera till det bättre.
Lars Leijonborg bör se utredningen från studiesociala kommittén som ett sätt att dels sätta Sverige på kartan och dels bli ihågkommen som den som radikalt förbättrade förutsättningarna för högre studier. Förhoppningsvis tar han chansen.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
