Högern skyller nedläggningen av Findus fabrik i Bjuv på socialdemokratisk politik. I själva verket är det de av högern omhuldade marknadskrafterna som bär skulden.
Det kontroversiella beslutet att lägga ner Findus fabrik i Bjuv innebär att 450 anställda blir av med jobbet. Beskedet har väckt starka reaktioner från regeringen. Statsminister Stefan Löfven, arbetsmarknadsminister Ylva Johansson och näringslivsminister Mikael Damberg är några av de som engagerat sig och krävt ansvarstagande från fabrikens ägare.
Men från högern låter det annorlunda. Som en fortsättning på Spotify-debatten lyder förklaringen att det är arbetarrörelsens politik – med höjda skatter och ingångslöner, som driver företagen på flykt.
Högerns förklaring till trots beror nedläggningen av verksamheten vare sig på bristande lönsamhet, för höga skatter eller några lagar. Bakom beskedet ligger i stället samma marknadskrafter som samma högern säger sig vilja värna.
I slutet av 2015 köptes Findus av Nomad Foods, ett riskkapitalbolag registrerat på skatteparadiset Brittiska Jungfruöarna. Enligt klassisk marknadslogik köpte Nomad Foods upp ett starkt varumärke i syfte att konsolidera sina marknadsandelar. Under den senaste tiden har Nomad Foods störtdykt på New York-börsen.
För att visa sig dugliga inför marknaden och kunna upprätthålla företagets vinster och utdelningar Nomad Foods därmed skära ner på kostnaderna, och den nyköpta Findusfabriken blev ett lämpligt mål. Produktionen i Bjuv läggs ner och flyttar till någon av Nomad Foods andra europeiska anläggningar, för att minska transportkostnaderna till marknader i Syd- och Västeuropa.
På tisdagen träffade Mikael Damberg Findus ledning för att få en förklaring gällande beslutet om nedläggning. Beslutet är strategiskt och ligger fast, lät det då. Men Nomad Foods meddelar att de ska satsa på forskning och utveckling i Bjuv, som plåster på ortens sår.
Fabriken i Bjuv har beskrivits som en »spjutspets i svensk livsmedelsproduktion« av Hans-Olof Nilsson, ordförande för Livsmedelsarbetareförbundet. För Bjuv är Findusfabriken mer än så. Sedan 1941 har Findus varit byns stöttepelare, en stabil arbetsgivare som stått kvar i med- och motgång. Nästan alla Bjuvsbor har minst en familjemedlem som jobbar eller har jobbat på företaget.
Beslutet om nedläggning har upprört många. Under en demonstration den 9 april samlades 4000 för att protestera mot nedläggningen. Bland annat Ylva Johansson och LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson talade på demonstrationen.
Svenska Dagbladets Maria Ludvigsson kommenterade händelsen under rubriken »Efter Bjuvbesöket: Som om S bryr sig om företag….«. Ludvigsson menade då att vänstern bör sluta hyckla genom att visa sitt stöd för Bjuv och fabriksarbetarna, och istället »de facto göra vad som krävs för att värna jobb och svenskt företagande.«
Det är inte skattetrycket som gör att Nomad Foods väljer att lägga ner svenska fabriker. Om högern hade haft koll på nyhetsläget bortom Spotify-debatten, så hade de kanske noterat att företag som Nomad Foods själva bestämmer hur mycket, eller snarare hur lite, de betalar i skatt.
Vad högern inte förstår är att ett värnande av jobb och svenska företag kräver ett värnande av arbetarna på dessa företag. Detta innebär ett långsiktigt ansvarsfullt ägande, vilket företag som Nomad Foods aldrig kommer vilja stå för.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
