Demokratins framtid hänger på tilliten människor emellan. Men vem kan man lita på när det handlar om skattefusk och aggressiv skatteplanering?
Det går inte att lita på bankerna.
Tre finska politiska partier, ett par fackförbund och svenska Pappers insåg det häromdagen. De har tagit ut sina tillgångar ur Nordea i protest mot att banken startat ett antal brevlådeföretag i skatteparadis.
Det är en väl motiverad reaktion, där fler borde följa efter. Panamaläckan är bara det senaste i en rad avslöjanden om en utbredd omoral inom finanssektorn.
Bankernas försäkringar om att de inte sysslar med skattefusk är genomskinliga. De skattefuskar ju inte själva när de medverkar till att starta brevlådeföretag i skatteparadis. Men vad dessa ska användas till kan ingen sväva i okunnighet om.
Finansminister Magdalena Andersson säger sig vara upprörd över det som nu avslöjas. Men det finns egentligen inget nytt att vara upprörd över. Hon kan inte vara okunnig om att åtskilliga av hennes forna kurskamrater på Handelshögskolan försörjer sig just på rådgivning om att smita från skatt.
Magdalena Andersson har förstås rätt i att det som nu kommit fram underminerar vanligt folks skattemoral. Men hon sa ingenting i veckan om det befängda systemet med självrättelser, att om du skickar tillbaka de pengar du gömt i skatteparadis, slipper du straff. Du slipper däremot inte straff om du lämnar tillbaka varor du snattat i en butik. Kan man lita på en rättsordning, där det inte råder likhet inför lagen?
Och kan man lita på Skatteverket, när de högsta cheferna ertappats med att tipsa en nära borgerlig vän om att TV skulle avslöja hans skattetransaktioner?
Med tanke på att finansministern säger sig vara upprörd är hennes förslag i veckan högst modesta. Hon vill utreda några skärpningar, upprepar ett par välkända förslag och ska samtala med bankerna.
Borgerligheten är än mer tomhänt. Moderaterna vill ha oanmälda hembesök hos bidragstagare, men moderaten i fredagens riksdagsdebatt hade inga förslag om oanmälda hembesök hos rika som kan misstänkas skattefiffla.
Liberalen i riksdagsdebatten var bekymrad över att hårdare tag mot skattesmitare skulle skada de små företagen. Han nämnde inte att partiets ledamot i näringsutskottet är delägare i ett företag i Vänersborg som har 17 ärenden hos Kronofogden.
På frågan om företagens roll var Magdalena Andersson dock skarp och tydlig: fifflarna försvårar för seriösa företag.
Både hon och de borgerliga talar mycket om betydelsen av informationsutbytet mellan olika länders skatteförvaltningar.
Men det är trots allt så att visselblåsarna bakom Swissleaks, Luxleaks och nu senaste Panamaleaks, har gett mer konkreta inblickar än vad utbytet av information hittills gett. I veckan ställdes emellertid de modiga sanningssägarna, som avslöjat hur Luxemburgs regering hjälper IKEA, Amazon och Disney att slippa skatt, inför rätta och riskerar fängelsestraff för att ha röjt företagshemligheter.
Och kan vi verkligen lita på EU:s förmåga att ta itu med skattefusket? Det är tydligen på gång ett EU-direktiv att straffbelägga de som röjer företagshemligheter.
Men kan vi inte lita på banker, skattemyndigheter eller EU måste vi ha visselblåsare för att klara yttrandefriheten och demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
