Dum som en fisk

Akerlof och Shillers Phishing for Phools: The Economics of Manipulation and Deception utforskar phishing, en term hämtad från nätbedrägerier, i en ekonomisk kontext. Det är underhållande läsning, men en allt för återhållsam kritik av marknadsekonomin. 

Det faktum att två Nobelpristagare, ekonomerna George Akerlof och Robert J. Shiller, i flera år ägnat sig åt en bok som påstås utmana etablerade sanningar om ekonomins funktionssätt, skapar förväntningar. Boken är dock inte ett tungt och invecklat akademiskt praktverk utan en ganska kort, befriande lättläst och pedagogisk framställning av ett komplext fenomen.

Förväntningarna på skarpsinnighet och originalitet är också högt ställda. Akerlof och Shillers stora nummer är att de sätter fingret på något som ekonomisk teori hittills i stora drag har undvikit. Phishing, en term hämtad från nätbedrägerier, är när företag exploaterar konsumentens ofullständiga information och psykologiska svagheter, såsom överdriven tillit. En »phool« är den arme som faller för företagens knep. Men …, tänker du, det är väl knappast någon nyhet? Vår värld är ju full av varor som säljs och köps trots uppenbara hälso-, finansiella eller andra risker: exempelvis cigaretter, nätpokerspel, eller varför inte »mortgage-backed securities« som var en nyckelkomponent i den amerikanska finanskrisen 2008.

Det är förstås helt riktigt. Och dessutom: för en utomstående observatör förefaller det mycket märkligt att ekonomisk teoribildning inte tidigare ägnat uppmärksamhet åt detta i nämnvärd utsträckning (Akerlof och Shiller pekar på ett antal föregångare).

Men detta belastar inte Akerlof och Shiller helt och hållet. Deras bidrag är inte primärt att belägga fenomenets existens, utan att visa på varför phishing uppkommer som en svårundgänglig del av marknadsekonomin. Enligt dem har människor två slags preferenssystem: preferenser som vi vet är bra för oss, och preferenser som bestämmer hur vi agerar men som ibland har negativa konsekvenser för oss. Dessa senare preferenser kallar författarna »en apa på axeln« som får bestämma åt oss.

Ett exempel är hur matvarubutikernas placering av sötsaker (med hög marginalvinst) nära kassakön spelar på impulsköpens psykologi. Givet detta, har människor alltså psykologiska svagheter eller informationsluckor som kan utnyttjas av företag. Akerlof och Shiller menar att samma mekanismer som skapar marknadsjämvikt skapar ett phishing equilibrium. Så länge det finns sådana psykologiska svagheter kommer någon observera och utnyttja sådana möjligheter till phishing, tills de är uttömda.

Fortfarande känns det kanske trivialt. Men man kan ana en djupare originalitet när Akerlof och Shiller i inledningen utmanar idén om Paretooptimalitet: postulatet om existensen av en jämviktspunkt där inga resurser kan omfördelas så att en person får en förbättring utan att någon annan upplever en försämring. Om möjligheten till phishing medges, så är det jämviktsläge som är optimalt i termer av våra »preferenser« inte optimalt i termer av vad som är vårt eget bästa. Marknadsekonomin kan alltså leda till mycket olyckliga konsekvenser för folkhälsa och ekonomi.

Det mest belysande avsnittet gäller den amerikanska finanskrisen och hur mortgage-backed securities kan förstås som en form av phishing, där värdepappersinstrument omförpackas och värderas högre än vad som faktiskt var motiverat. Enligt detta synsätt skulle alltså phishing equilibrium vara en förklaring till finanskrisen.

Men här stannar också utforskandet av dessa djupare implikationer av synen på marknadsekonomin. I stället ägnas den största delen av boken åt att belägga phishing i en rad, bitvis intressanta, men tämligen välutforskade, fall: läkemedelsindustrins phishing av kunder genom falsk marknadsföring, bilförsäljares trick, och phishing som tobak- och alkoholbolagens raison d’être.

Även om Phishing for phools är underhållande läsning och säkerligen ett viktigt bidrag till nationalekonomisk teoriutveckling, är ett bestående intryck att författarna inte behövt gå särskilt långt utanför den hårda nationalekonomiska kärnan för att hitta insiktsfulla analyser. Beroende på smak skulle de kunnat mobilisera allt ifrån Ludwig von Mises praxeologi som förklarar skillnaden mellan vad som är bra »för stunden« och i det långa loppet till John Maynard Keynes, Frank Knights och senare Herbert Simons analyser av ekonomiskt beteende. Ett annat bestående intryck är just att bokens ämne är hämmat av ett nationalekonomiskt angreppssätt och de godtyckliga gränser för begreppet phishing som dras vid marknadsutbytet mellan företag och kund (eller på sina ställen i anekdotisk form mellan politiker och väljare).

Om man accepterar Akerlof och Shillers argument att fria marknadskrafter exploaterar de möjligheter som ges, är det också svårt att inte acceptera ett betydligt mer kritiskt synsätt på marknadsekonomin än författarna verkar medge. Det är svårt att se fenomenet phishing som begränsat till obalanser som har sin grund i psykologi eller bristande information. Diskrepansen mellan det långsiktigt och det kortsiktigt »bästa« är exempelvis en av grundorsakerna till de globala miljöproblemen. Vidare borde förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare vara ett praktexempel på phishing equilibrium. Då ses lönen som bestämd av hur mycket arbetsgivaren kan utnyttja löntagarnas förhandlingsunderläge (inte av arbetskraftens marginalproduktivitet som neoklassisk teori stipulerar). Plötsligt bär Akerlof och Shillers resonemang oss till en syn som ligger mycket nära marxska och post-keynesianska ansatser. Det var knappast meningen.

Om phishing, utnyttjandet av psykologiska svagheter, förstås i sitt större sammanhang, finner vi en perfekt analogi i utnyttjandet av maktobalanser mellan människor och ren exploatering, den klassiska sociologins område. Den exploatering som också är kärnan i den mänskliga historiens och vår nutids mörkaste kapitel: imperialism, sexhandel och prostitution, barnarbete, slaveri … Med tanke på att de många sätt som exploatering av maktbalanser tar sig uttryck på, lämnar jag boken med en känsla av att det är marknadsekonomin som phishar.

Josef Taalbi är ekonomhistoriker vid Lunds universitet