Sju svenska storföretag tjänade 440 miljoner kronor förra året genom att sälja utsläppsrätter. Det luktar svindleri lång väg. De saftiga förtjänsterna visar att företagen återigen har fått sig tilldelat för stora utsläppsrätter som de inte har behövt och därmed kunnat göra storkovan på.
Tanken med utsläppsrätterna är ju att företagen ska kunna göra utsläpp, men samtidigt få en drivkraft till att minska dem. Gör bolagen det kan de sälja utsläppsrätterna och tjäna en hacka på det. Det här med morötter låter ju finurligt, men det fungerar sällan i praktiken.
Första felet är att alltså att företagen har fått för många utsläppsrätter. Efter den första handelsperioden 2005-2007 lovades mindre generositet. Men för svensk del verkar det 2008 inte ha skett någon uppstramning alls – företagen har formligen badat i utsläppsrätter. Det andra felet är att de har delats ut gratis. Det borde kosta rejält innan möjligheten dyker upp att kunna tjäna en slant, annars gödslar samhället bara företagens bokslut.
Det tredje felet är att underlaget i form av prognoser om framtida utsläpp är alltför lätta att rigga. Vad vi har fått är inte så mycket incitament för att minska utsläppen, utan snarare morötter för att lura av systemet pengar.
Talet om att det behövs morötter har vi hört till leda. Det mest omtalade exemplet är redan välbetalda direktörer som antas kunna prestera mer genom bonusar. Men forskningen är entydig; företagens resultat blir inte bättre den vägen, snarare sämre.
Incitament verkar därför lite perversa när de ska tillämpas i miljösammanhang. De marknadsmekanismer som har havererat i finanskrisen ges här förnyat förtroende. Handel med utsläppsrätter liknar den matematisering av samhällsproblemen som har skapat ompaketerade bolån och de formler som gjorde det möjligt att ge högsta kreditbetyg åt farliga finansiella instrument.
Och frågan är också om företagen verkligen behöver utsläppsrätter. Historien visar att de flesta miljöbovar på ett-två år kan tjäna in och få en slant över på en miljöinvestering. Då blir handeln med utsläppsrätter en hiskelig omväg, där den bestående effekten är att uppmuntra korrumptivt beteende.
Svante Axelsson, generalsekreterare i Svenska Naturskyddsföreningen, som gillar utsläppsrätter, är kritisk till att företagen har kunnat tjäna så mycket, som i de exempel som Svenska Dagbladet visar. Men samtidigt säger han att det skedda visar att det går att minska utsläppen.
Fast det visste vi ju redan. Den relevanta frågan är i stället om utsläppsrätter fortfarande är det bästa sättet att nå dit.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
