Spännvidden bland motionerna från medlemmarna till Centerpartiets stämma är stor. Avdelningen Stureplanscentern från Stockholm vill under rubriken "rättvisefråga" helt ta bort den statliga skatten. Lennart Wassenius från Lerum i Norra Älvsborg vill däremot att Centerpartiet ska besluta att ingen chef ska tjäna mer än statsministerns 150 000 kronor i månaden. "Vi har på senare år kunnat se en accelererad och ökad skillnad mellan lönerna till chefer och 'vanligt' folk i företagen/förvaltningarna. Detta är varken bra eller nödvändigt", skriver han.
På samma sätt finns det motioner om en återställning av a-kassan och sjukförsäkringen, sida vid sida med förslag om att skrota Las. Det är ingen tvekan om vilken av de här två polerna som partiledaren Maud Olofsson står närmast.
Trots det vittnar motionerna om hur kluvet Centerpartiet fortfarande är. I jakten på väljare de inte har haft förut spelar den nuvarande partiledningen ett högt spel. Gamla medlemmar som vill ha ett grönt, socialkonservativt mittenparti känner inte igen sig. Och väljarna har inte belönat Maud Olofsson för hennes tydliga högersväng. Hon har sedan valet 2006 förlorat en fjärdedel av sin väljare och i flera opinionsmätningar ligger C till och med under riksdagsspärren.
Maud Olofsson misslyckas med att balansera de olika fraktionerna i partiet och missnöjet pyser. I går skrev den tidigare arbetsmarknadsministern och centerpartisten Börje Hörnlund att hennes politik är en katastrof för Centern. En anledning är hennes hantering av kärnkraftsfrågan, som också är en levande fråga i motionerna till stämman.
På Centerpartiets hemsida skriver Maud Olofsson att hon har en dröm för Sverige: "Om ett företagsamt, grönt, tryggt och öppet Sverige, som byggs underifrån." Hon har hittills inte lyckats nå någon del av den drömmen. Som näringsminister misslyckas hon med att infria de löften hon utställt till småföretagare. Som partiledare drar hon allt längre bort från det gröna och trygga.
Frågan är vart Centerpartiet tar vägen. Dess pågående omstöpning är större än både Moderaternas och Folkpartiets och dessutom mer riskfylld. Antingen hålls högergiren tillbaka av medlemmarna. Eller så körs den delen av partiet över i jakten på högerväljare. Makt är i detta läge viktigast för Maud Olofsson, som har en kaxig målsättning att fördubbla Centerpartiet till nästa val och som i sitt tal till stämman i går sa att det är "kul" att vara näringsminister och vice statsminister. Kuligare än att vara partiledare, kan man ana. Så mycket att hon kan bli den som slutligen sänker Centerpartiet.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
