Av de fattigaste rasifierade i Sverige, kommer hälften aldrig lämna det fattiga område de växte upp i, utan bo kvar där som vuxna. Det är samma låga rörlighet som för fattiga svarta i amerikanska ghetton.
Det här visar en ny svensk studie från Göteborgs universitet. En av forskarna bakom studien, Torun Österberg, besöker podden och berättar om resultaten.
Det jämlika Sverige som fanns ännu 1990 är i dag totalt förändrat. 1990 tjänade människor i rika Hovås i genomsnitt 43 procent mer än människor i Hammarkullen. 2006 tjänade man 262 procent mer i Hovås.
Bland de tio procent fattigaste i storstäderna så har var femte ur gruppen synliga minoriteter bott i de fattigaste områdena både som ung och vuxen, medan den erfarenheten nästan inte alls finns bland majoritetsbefolkningen, där endast två procent upplevt den.
Att så få ur majoritetsbefolkningen bott länge i fattiga områden, gör att det kan bli politiskt ointressant att föra upp de här frågorna på agendan, enligt Torun Österberg.
Även majoriteten av fattiga barn i Sverige har utländskt ursprung, Hur mycket tar man de här gruppernas rättigheter till vara i politiken? Och hur mycket lyssnar man till starkare lobbygrupper?
När de fattiga är synliga minoriteter, det vill säga underklassen är etnifierad, kan stödet för välfärdsstaten minska.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
