Brexit och nyvalet i Spanien är tecken på de etablerade höger- och vänsterpartiernas existentiella kris i Europa.
Knappt hade det brittiska folket sagt nej till fortsatt medlemskap i EU, förrän sönderfallet började.
Nu handlar det inte längre bara om för eller mot EU. Nu ska tidigare fungerande länder brytas isär i utbrott av nationalistiska drömmar. Skottarna tänker folkomrösta för att slippa finnas i britternas sällskap. Irländsk nationalism som begravts efter årtionden av terror har väckts till liv igen.
I förvirringen efter brexit har 140 000 namn samlats in för att London ska finnas kvar i EU, eftersom huvudstaden röstat för att vara kvar. Ett tecken av många på att folkomröstningen varit ett klassval, där de privilegierade Londonborna röstat för att stanna, medan de utbytbara ute på landet velat lämna.
Tanken med att bryta sig ur dagens nationalstater bygger på illusioner. Arbetslösa och fattiga får inga jobb och inget ökat välstånd om delar av ett land öppnar eget, kanske kan läget rentav förvärras.
Felet med folkomröstningar är också att de vältrar över på folket att hantera problem, som det är de etablerade politiska partiernas förbannade skyldighet att lösa åt folket. Men vi har en existentiell kris för de etablerade höger- och vänsterpartierna. Överallt i Europa krymper de, medan nationalistiska och populistiska partier växer.
Tydlig är denna kris för politiken också i Spanien, som på söndagen gick till val för andra gången på ett halvår.
Valet i december gav 29 procent till högern och 22 procent för socialistpartiet, det sämsta valet för socialisterna sedan demokratins genombrott. Samtidigt fick de nya uppstickarpartierna Podemos 21 procent och Ciudadanos 14 procent.
Trots splittringen borde förstås en majoritetsregering vara möjlig, men viljan att samarbeta saknades. I april fick partierna ge upp förhandlingarna och istället förorda ett nyval.
En springande punkt är kraven från Katalonien om att folkomrösta om att bryta sig ur Spanien. Podemos ställer som villkor för att ingå i en regering att den utlyser en folkomröstning om detta, vilket de andra partierna vägrar.
När det här skrivs är utgången av det nya valet i Spanien inte känt. Men opinionsmätningarna har pekat på fortsatt dödläge, med den enda skillnaden att Podemos skulle gå om socialistpartiet och blir det andra största partiet.
Man blir det i kraft av att man vill föra en expansiv ekonomisk politik för att möta den utbredda misären. Det är föredömligt. Mindre bra är att Podemos satsat hårt på missnöjeskampanj i de delar av Spanien, Katalonien, Baskien och Galicien, där det finns krafter som vill dra isär landet. Därigenom har man förstärkt det politiska sönderfallet.
Det är knappast läge för den sortens populism när alla kan se hur de ekonomiska effekterna av brexit slår så hårt mot Spanien.
Börsraset i fredags i Madrid var 12 procent, ett nytt rekord, samtidigt som de spanska bankaktierna föll med 25 procent.
I denna situation, när politisk samling och samförstånd skulle behövas, kanske söndagens val inte löser upp några knutar alls. Det talas redan om att det kan behövas ett tredje val.
Det är i så fall ett betydande bakslag för den redan sargade tilltron till den spanska demokratin.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
