För första gången sedan andra världskriget börjar högerextrema partier att intressera sig för politisk psykologi, skriver Jimmy Larsson, antirasistisk debattör.
»Folket har segrat mot eliten«, så beskriver brexit-sidan sin vinst i Storbritannien förra veckan. 52 procent av väljarna röstade för att »ta kontroll«, vilket var lämna-sidans paroll, i en omröstning som hade det största valdeltagandet i landet på decennier.
Joris Luyendijk, holländsk journalist och bästsäljande författare, beskriver i DN hur förre utbildningsministern Michael Gove stolt deklarerade att »folk i det här landet har fått nog av experter«. Luyendijk pratar om en »post-sann politik« där friheten att uttrycka sina åsikter har blivit friheten att välja sina egna fakta.
I Sverige litar vi betydligt mycket mer på vänner och familj än vad vi litar på politiker, medier och akademiska experter enligt Edelman Trust Barometer 2016. Enligt Novus anser 63 procent att Sverige går åt fel håll. Vår finansminister Magdalena Andersson konstaterar att Sverige går bra och att tillväxten är rekordstark. Samtidigt ligger verklighetsbeskrivningar som »någonting håller på att gå sönder« och varningar om »systemkollaps« i dag till grund för beslut om en betydligt mer åtstramad och inhuman asylpolitik. Medial och politisk alarmism gör att politiker, myndigheter och oberoende experter tappar trovärdighet och skapar en känsla av att ingen bryr sig.
I ett sådant samhälle blir växande psykologiska rädslor där människor på flykt från krig, våld och förföljelse upplevs hota det som uppfattas som den »nationella kulturen« vanligare. Paranoida tankar om att »någon vill ta ditt jobb«, »vill spränga dig i luften« eller tron på att vi faktiskt står inför en »systemkollaps« fungerar som en tröst. Vi existerar i medvetandet hos den vi upplever vill oss illa, även om känslan är att vi blir förrådda eller hatade – så är vi åtminstone inte bortglömda.
Paul Fussell, amerikansk historiker och författare, skriver i boken The Great War and Modern Memory om hur liknande psykologisk rädsla återfanns under första världskriget. Då var det brittiska soldater som var övertygade om att de ockuperade franska bönderna skickade hemliga signaler till det tyska artilleriet, för att slippa känslan av att ingen längre brydde sig. Fussell skriver »Under båda krigen var det en utbredd uppfattning, trots att det såvitt jag vet aldrig kunnat bevisas, att varken fransmän eller belgare som bodde strax bakom ställningarna signalerade till det avlägsna tyska artilleriet genom fantastiskt invecklade, listiga och noggranna metoder«.
För första gången sedan andra världskriget börjar högerextrema partier att intressera sig för politisk psykologi. Om vi ska förstå oss på varför högerextrema och rasistiska rörelser växer och frodas i Sverige behöver vi en feministisk, postkolonial och psykoanalytisk förklaringsmodell – även för det emotionella fältet.
Jimmy Larsson, antirasistisk debattör
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
