Någonstans går en gräns och den har Nordea överskridit.
Efter brexit och turbulensen på världens börser förklarade finansminister Magdalena Andersson och hennes kollega Per Bolund med en mun att de svenska bankerna är väl kapitaliserade.
Det lät som en besvärjelse, med tanke på alla frågetecken som bara dagarna innan funnits om att Nordea skulle behöva 50-80 miljarder extra i kapitalbuffert.
En besvärjelse känns det också som med tanke på historien, att en tillsynsmyndighet som Finansinspektionen gång på gång visat en oförmåga att ingripa i tid, senast handlade det om HQ Banks svindlande affärer. Listan på alla de skäl som finns för regeringen och Finansinspektionen att hålla ett speciellt, kritiskt öga på just Nordea är lång.
För inte så länge sedan fick banken böta 50 miljoner för att under ett flertal år utan nämnvärd kontroll sysslat med penningtvätt, det vill säga att olagligt intjänade pengar görs om till lagliga.
Nyligen upptäcktes att några av Nordeas viktigaste företrädare hade egna fastighetsaffärer vid sidan av, som banken varit med om att finansiera. Det är en bild av en osund företagskultur, att man känner sig som världsalltets härskare och tror att man kan göra vad som helst.
Vilken svensk bank har haft flest kontakter via advokatbyrån Mossack Fonseca i Panama för att hjälpa skattesmitare att skaffa sig brevlådeföretag? Svar: Nordea. I Ryssland har Nordea förmedlat vidlyftiga dollarlån, som försatt ett stort antal kunder i akut ekonomisk knipa, någonting som banken inte tar något som helst ansvar för. Nordea har upptaxerats med 765 miljoner efter ett skatteupplägg med fastigheterna till huvudkontoren i Stockholm, Helsingfors och Köpenhamn.
Här hemma leder Nordea kapplöpningen om att lägga ner flest bankkontor med kontanthantering, vilket leder till trassel och merkostnader för ett stort antal bankkunder.
Samtidigt är Nordeas utdelning till aktieägarna i år 24 miljarder, ett stort belopp även för att vara en bank. Och bankdirektörernas bonusar till sig själva slår också nya rekord. Nyligen avslöjade Svenska Dagbladet att en tjänsteman på Finansinspektionen slagit larm om att Nordea hade en kapitalbrist på 50-80 miljarder. Kalkyler som inspektionens ledning inte trott på. Publiciteten gjorde dock att en förnyad granskning inletts.
Det egendomliga är att bankerna själva gör de riskbedömningar som ligger till grund för hur stora buffertar man säger sig behöva. Det är naivt, med tanke på den kreativa ansvarsflykt som Nordea gång på gång visat.
Kanske bygger det hela på vad som kallas moral hazard, att banken vet att staten, det vill säga skattebetalarna, ännu en gång ska komma till undsättning om det skulle bli en ny stor finanskris. Det sägs att det överskottsmål som partierna i veckan enats om över blockgränsen, framförallt finns till som en buffert för att kunna möta eventuella framtida bankkollapser.
Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos har sagt att 80 procent av mänskligheten är finansiella idioter. Det kanske är så. Men vad händer den dag idioterna inser att de pengar som kunde gått till bostadsbyggande och att lappa på den bristande välfärden, istället bokats in för att kunna rädda ansvarslösa bankdirektörer?
Kan en bank som Nordea visa så lite samhällsansvar och samtidigt beskrivas som systemviktig och nödvändig för att samhället ska fungera? Någonstans går en gräns och den har Nordea överskridit.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
