Oseriösa småpartier

Fyra mindre partier kämpar med näbbar och klor för att komma in i Europaparlamentet: Feministiskt Initiativ, Junilistan, Piratpartiet och Sverigedemokraterna.

Junilistan, som skrällde för fem år sen, ser inte ut att ha en chans att behålla sina tre mandat eller ens få ett enda i parlamentet. Det tyder på att diskussionen om för eller emot unionen är stendöd. I stället indikerar nästan alla opinionsundersökningar att Piratpartiet kommer in. Piratpartiet går till val på frågor som rör integritet, fildelning och upphovsrätt och har avsagt sig åsikter inom andra politiska områden. De har det gemensamt med både Junilistan och Sverigedemokraterna att de är ett enfrågeparti.

Feministiskt Initiativ verkar ha lika liten chans som JL och SD att komma in, men är det enda av de fyra alternativen som inte är ett enfrågeparti. En politik med fokus att förbättra villkoren för hälften av mänskligheten kan inte sägas vara ett särintresse så som mindre makt till EU, begränsad invandring eller fri fildelning är.

Just därför skulle FI:s talesperson Gudrun Schyman vinna på att distansera sig från övriga småpartier. I förra veckans debatt i Agenda sköt hon åt alla håll och angrep sverigedemokraten Sven-Olof Sällström och piratpartisten Christian Engström som om de konkurrerar om samma väljare. Schymans främsta mål borde vara att distansera sig från Vänsterpartiet och deras nationalistiska syn på EU, som de inte ens vill ska arbeta mot människohandel, och lämna SD, JL och PP att kivas om samma manliga väljare.

Även om fler än bara ett av dessa partier (PP) skulle komma in i Europaparlamentet efter söndagens val, så skulle de inte få många mandat och därför bli beroende av den partigrupp de hamnar i. Feministiskt Initiativ och Piratpartiet vill inte ge besked om vilken grupp de kommer att vilja sitta i. Det gör det svårt för väljarna att veta vilken politik deras röst kommer att ge.

Gemensamt för de fyra partiernas valplattformar är att de flesta av frågorna som tas upp inte avgörs av Europaparlamentet, exempelvis svenskt införande av euron och Lissabonfördraget eller förskoleutbyggnad och åtskillnad av stat och kyrka. Både Junilistan och Sverigedemokraterna – som har påfallande lika valplattformar – vill ha mindre av EU och det genomsyrar hela deras politik. Men makten att minska EU:s inflytande över svensk politik finns främst i Sveriges riksdag.

Alla vill de till Bryssel för att skapa sig en plattform och bli synliga för väljarna inför nästa riksdagsval, snarare än för att påverka Europapolitiken i sig. Det är inte en seriös inställning till ett viktigt val.