Centerns förlorade gröna heder

I veckan beslutade Högsta domstolen att se över beslutet att låta Nordkalk avverka Ojnareskogen för sitt planerade kalkbrott på Gotland. Det är ett glädjande beslut. Rimligen måste avverkningen helt avstanna tills Högsta domstolen undersökt om mark- och miljööverdomstolens beslut att ge Nordkalk rätt att inleda kalkbrytningen strider mot EU:s art- och habitatdirektiv.

Det är en krånglig historia men engagerade medborgare, miljörörelsen liksom flera tunga myndigheter som Naturvårdsverket tycks åtminstone ha vunnit en delseger. Det är hoppfullt.

Området som striden gäller var planerat som nationalpark. Här finns havsörnar och hundratals sällsynta och hotade arter. Dessutom ligger området nära sjön Bäsketräsk som är Gotlands största sjö- och vattenreservoar.

Både miljödomstolen och länsstyrelsen har sagt helt nej till idén att göra kalkbrott av denna naturkänsliga del av ön. Nordkalk använde dock sin lobbymakt och köpte en expertutredning av Sveriges geologiska undersökningar, SGU. Och precis som Eva Franchell har påpekat i Aftonbladet utsattes regeringen för påtryckningar från gruv- och kalkindustrin om en lagändring som skulle göra det lättare för dem att få igenom sina industriprojekt. Dåvarande miljöminister Anders Carlgren föll till föga och strök den så kallade stopplagen i miljöbalken.

Förslaget smusslades uppenbart igenom utan att de andra partierna, inte ens Miljöpartiet, blev varse lagändringens oroväckande konsekvenser för miljön. Bara Vänsterpartiet misstrodde miljöministerns påstående att regelförändringen inte skulle försvaga skyddet för miljön.

Därefter gick det smidigt för Nordkalk, som med hjälp av nya lagen och SGU:s utredning fick mark- och miljööverdomstolen att ge företaget klartecken att utvinna kalk i området. Ojnareskogen började skövlas.

Det finns många märkliga turer om Ojnareskogen och frågan är varför inte den Socialdemokratiska regeringen på sin tid skyddade området och gjorde det till ett Natura 2000-område?

Uppenbarligen har kapitalstarka industriintressen fått ta över på miljöns bekostnad. Men nu finns det chans att rätta till denna skandal. Miljöminister Lena Ek kan återupprätta Centerns förlorade gröna heder och verka för att ändra lagen så att miljöskyddet stärks.

Högsta domstolens beslut ger henne dessutom respit att peka ut området som ett särskild skyddsvärt området enligt Natura 2000.

Ojnareskogen och området i Bunge där kalktäkten är tänkt att ligga har enligt Naturvårdsverket naturvärden som saknar motstycke i Europa. Förutom att kalkbrottet hotar miljön utmanar det i grunden förtroendet för svensk miljöpolitik.

Agera, Lena Ek!