I Europaparlamenstvalet fick Alf Svensson support från Ian Wachtmeister och andra farbröder med stor plånbok. Feministiskt initiativ kunde finansiera sin annonskampanj med en miljon kronor från Benny Andersson. I båda fallen gjorde pengarna skillnad.
Pengar och politik har en ambivalent relation. Barack Obamas kampanj bars på en mäktig våg av små donationer – ett tecken på engagemang. Men samtidigt fick han mer pengar än motkandidaterna från Wall street – pengar som motverkar samma engagemang och urholkar politikens trovärdighet.
När partierna förlorar medlemmar, och snart kommer stå utan, blir insamlade pengar viktiga. Partier helt finansierade av statsbidrag saknar legitimitet. Politik dör utan medborgarnas stöd. Personvalens betydelse behöver öka i rikspolitiken, även det innebär att insamlingsverksamheten ökar och därmed pengarnas makt.
1994 åtalades den moderata riksdagsledamoten Per-Rickard Molén för att ha tagit bidrag från en stor skogskoncern men friades. Bidrag var inte muta. Men den egentliga frågan förblev obesvarad: talade Molén för sina väljare eller för sin mäktiga bidragsgivare?
Det är enklare att "köpa" en enskild politiker än ett helt parti. Amerikanska undersökningar visar entydigt att politiker går sina stora bidragsgivares ärenden; att pengar påverkar beslut i kongressen.
Än så länge är bidragsproblemet begränsat. Just därför bra läge att skapa regler, till exempel att politiker ska redovisa bidrag de tar emot, helst på en samlad hemsida alla kan hitta, en www.pengaripolitiken.se, som administreras av riksdagen.
Även partierna behöver skärpa sig. Sedan 2000 redovisar de pengar från företag och organisationer. De som kommer från enskilda syns bara som totalsumma och antal bidragsgivare. Det räcker inte längre. En statlig utredning (SOU 2004:22) har föreslagit att de som ger mer än 20 000 kronor ska namnges. Socialdemokraterna följer förslaget. Men moderater och kristdemokrater säger nej.
Moderaternas insamlingsverksamhet har under Reinfeldts tid exploderat. Valåret 2006 drog de in 30 miljoner kronor. Åtta gånger mer än de andra partierna tillsammans, påpekas i en upplysande rapport från Arbetarrörelsens Tankesmedja. Som jämförelse fick SAP 19 miljoner kronor från facket samma år. Man kan notera att antalet moderata givare har minskat, men att summorna har ökat.
Den statliga utredningens slutsats om redovisningsplikt är ett demokratikrav. Och upplysningarna ska inte ligga nergrävda i partiernas årsredovisningar utan på en plats dit alla medborgare enkelt hittar. Insyn ger insamlingsverksamheten legitimitet och tvättar bort smusselstämpeln. Alla vinner. Vi behöver veta för vem "Per-Rickard Molén" talar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
