Vad är det maten ska göra oss friska ifrån, egentligen?
Hur mår folk egentligen? Att döma av bokförsäljningen inget vidare.
Åtta av de tio mest sålda kokböckerna i Sverige sensommaren 2016 syftar mer eller mindre uttalat till att förbättra läsarens hälsa.
Allra bäst går Sanna Ehdins Mat som läker: 140 recept som håller dig pigg, frisk och dämpar inflammationer och Food pharmacy: En berättelse om tarmfloror, snälla bakterier, forskning och antiinflammatorisk mat av Mia Clase och Lina Nertby Aurell.
Intresset bottnar naturligtvis delvis i den aktiva hälsosamhetens starka trendvind. Men det är svårt att inte läsa in mer än så i det intensiva suget efter råd om hur man ska äta för att må bättre. Inte för att det ska vara godare, lättare att laga, lyxigare, billigare eller ens nyttigare – utan för att bli frisk. Men vad är det maten ska göra en frisk ifrån, egentligen?
Det är omöjligt att inte koppla den ökade förekomsten av obehag, allergier och inflammatoriska sjukdomar till just det vi stoppar i munnen och låter våra kroppar processa dagligen. Den utbredda känslan av att något är fel har stöd i ny forskning på en länge förbisedd del av vårt inre: Tarmsystemet.
Mikrobiologin upplever en ny guldålder och tarmen och dess mikrober har seglat upp som den nya hjärnan, både i medial uppmärksamhet och i vad den förväntas ha att säga ”oss” (som om det vore frågan om separata parter).
Själv tror jag att varken hjärna eller tarm har något att förmedla i enrum, kroppen är ett komplext system. Det hindrar inte att de rön som nu presenteras, särskilt när det rör uppkomsten av autoimmuna sjukdomar som diabetes och celiaki, är otroligt intressanta.
I fråga om kost- och levnadsråd är tarmforskarna över lag sympatiskt ödmjuka. Vi vet inte tillräckligt än, hör man ofta. Det de framför allt understryker är vikten av variation, på alla plan. Hellre småsjuk ofta, än långvarigt i konflikt med det egna inre. Lite skit rensar magen, och bidrar till att bygga upp den på nytt, ungefär.
Efter årtionden av uppeldad näringsämnesfixering (»ät fettsnålt!« »ät fett!« »vid gud, rör inte det vita sockret!«) är det uppfriskande, men också uppfordrande. För hur självklart det än kan låta, så är det lättare sagt än gjort. En av vår tids stora livsmedelsparadoxer är att variationen ökar, men bara på ytan. I och med att livsmedelsproduktionen blir en alltmer storskalig industri tilltar likriktningen. Även om man lagar mat från grunden, så kommer de animaliska proteinen i de allra flesta fall från djur som fötts upp på enkelspåriga dieter. Majs, soja och så vidare.
Som vanligt är problemet betydligt större än vad någon enskild kan rå på, genom aldrig så medvetna val. Så hur ska man tänka?
Ett sätt är naturligtvis att förhålla sig till matvaror som till ett apotek. Men frågan är om det, över lag, finns något lika säkert sätt att känna sig dålig som att ständigt ifrågasätta hur man mår. Man kan också välja att ta fasta på den del av råden som handlar om att vara orädd för bakterier, äta grönt man inte brukar och tvinga till sig tid att göra det i gott sällskap.
För de allra flesta kan ju mat, tack och lov, ändå vara basen för i vid mening livgivande måltider och inte främst en behandlingsmetod.
Jenny Damberg
Detta är en text publicerad i #4 2016 av Magasinet Arena. Vid citering, referera till Magasinet Arena. Du kan köpa numret digitalt här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
