Vi väntar otåligt på den dag de kvinnliga professorerna blir lika många som de manliga.
Men en ny rapport från Universitetskanslerämbetet, UKÄ, ger dessvärre inte många sådana möjligheter.
Bara 25 procent av alla professorer förra läsåret var kvinnor. Tio år tidigare var 17 procent av professorerna kvinnor. Och Sverige, som vill vara ett föregångsland när det gäller jämställdhet, hamnar precis på snittet i EU. Ökningstakten har dessutom bromsat in. De senaste fyra åren ha andelen kvinnliga professorer ökat med bara 0,5 procent om året. Med den takten skulle vi få vänta ytterligare 50 år innan vi har jämn könsfördelning bland professorerna.
Detta trots att kvinnor i ett antal år varit i majoritet både bland de som går grundutbildningen, och också tar examen från universiteten. UKÄ:s nya rapport visar också att fler och fler kvinnor det senaste decenniet har börjat studera inom områden som traditionellt har varit dominerade av män, medan männen till stor del fortsätter att lysa med sin frånvaro inom områden som domineras av kvinnor. Det är fortfarande ovanligt att män utbildar sig till sjuksköterska, specialistsjuksköterska eller till förskollärare.
Det sistnämnda är extra synd. En nyckel till att bryta den könssegregerade arbetsmarknaden ligger sannolikt i att få in fler män i utbildningssystemets lägre nivåer, alltså i förskolan och grundskolan. Detta i kombination med att skolan jobbar med studievägledning och att uppmuntra icke könsstereotypa val.
Att stänga dörrar tidigt är över huvud taget fel väg att gå. Att yrkesprogrammen i gymnasiet inte ger högskolebehörighet, är kanske särskilt dåligt för skoltrötta pojkar, som efter några år skulle kunna tänka sig att studera vidare.
Men universitet och högskolor måste också göra mer för att minska ojämställdheten som finns just nu. Det är verkligen inget nytt. När Agnes Wold och Christine Wennerås 1997 gjorde en studie som visade hur mycket mer kvinnor måste producera för att ha samma chans att få en tjänst som en man, var det en bedrift som gav eko världen över, mycket för att de kunde sätta en siffra på orättvisan. Men nu har nästan tjugo år gått, och fortfarande har försvinnande lite hänt. Forskningspengar går fortfarande mest till män.
Det finns dock ljuspunkter. Dagens rapport visar att det bland lektorerna var 46 procent kvinnor förra året, en ökning från 36 procent år 2005. Det gör väl möjligen att man kan hoppas på en snabbare ökningstakt av professorerna framöver. Så att vi slipper vänta i 50 år på jämställda högskolor och universitet. I höst kommer en ny forskningsproposition. Vågar man hoppas på något nytänk om jämställdhet i den?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
