Vår tids daglönare

Kampen mot de otrygga jobben, de otrygga liven, borde vara den stora kampen fackförbunden driver gemensamt.

Det är helt klart arbetsgivarens tidevarv vi lever i. De tidsbegränsade anställningarna, timvikariaten, projekt- och provanställningarna som aldrig leder till en fast tjänst har ökat sedan 20 år tillbaka. Vår tids daglönare är en växande grupp människor, med oacceptabelt sämre arbets- och därmed livsvillkor än de tillsvidareanställda.

I rapporten »Osäkra jobb« från Arena Idé beskrivs denna utveckling på ett tydligt och oroväckande sätt, i Sverige och runtom i Europa. Som arbetstagare ska man foga sig i kraven på flexibilitet, som i praktiken betyder att bli utnyttjad som billig arbetskraft. »Är du lönsam, lille vän«, är den stående frågan som oftast kan besvaras med ett ja, när det rekryteras för några veckor eller månader framåt.

Och det är inte bara jobben i sig som är osäkra. 80 000 människor i Sverige har gått miste om sin sjukpenninggrundande inkomsten (SGI) på grund av ett krångligt regelverk med stor risk för att göra fel om man inte har kunskapen eller språket. Det handlar om sjukskrivna, arbetssökande eller korttidsanställda som blivit nollklassade, många är ungdomar eller utrikes födda, för att de till exempel missat att mellan sina korta anställningar skriva in sig hos Arbetsförmedlingen.

Fackförbunden har olika förhållningssätt till de tidsbegränsade anställningarna och förespråkar olika strategier för att komma åt problemen med dem – ska till exempel begränsningar av dem ske via lagstiftning eller via gemensamma överenskommelser i kollektivavtalen? Ett av de största problemen är dock att arbetsgivarna i och med de förändringar i LAS 2008, som den förra borgerliga regeringen införde, har total makt över besluten när allmän visstid ska användas, och utan krav på motivering varför.

Och så finns arbetsplatser med inbyggda systemdilemman. Skolan är ett exempel på en arbetsplats där det finns en motivering till visstidsanställningar. Enligt skollagen får man inte tillsvidareanställa obehöriga lärare och redan nu staplar många rektorer tidsbegränsade läraranställningar på varandra. Samtidigt kan det enligt Utbildningsdepartementet komma att saknas 60 000 behöriga lärare 2019

Behöriga eller inte, klassrummen behöver undervisande personal och rektorer kommer inte ha något annat val än att anställa de som finns tillgängliga. Det kommer finnas en majoritet visstidsanställda lärare som minst en gång per år måste oroa sig för sin framtida försörjning, och förmodligen stå arbetslösa under sommaren innan de eventuellt får tillbaka sin tjänst ännu en termin eller ett läsår. Det är juridiskt rätt, men etiskt mycket svårt att försvara.

Det larmas då och då om att fackförbunden har svårt att rekrytera nya medlemmar och att andra går ur sina förbund. Kampen mot de otrygga jobben, de otrygga liven, borde vara den stora kampen fackförbunden driver gemensamt. Det skulle kunna bli fackförbundens pånyttfödelse, nationellt och internationellt.