Åtta sjukt bra anledningar till att privata sjukförsäkringar är en riktigt dålig idé

Efter att ha läst forskaren John Lapidus sabla ner systemet med privata sjukförsäkringar kan inte en jäkel tycka att varken det – eller Svenskt Näringliv – är en bra idé.

Ju fler som privatfinansierar sin sjukvård, desto mer blir det över för det offentliga, lyder Svenskt Näringslivs främsta argument för privata sjukförsäkringar, skriver John Lapidus, forskare i ekonomisk historia Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, på SvD debatt. Kan det verkligen stämma att det offentliga gynnas av detta system? Frågar han sig och konstaterar:

»Svaret är att det är enklare att odla myter än att föra en rak och ärlig debatt om olika välfärdsmodeller, där man öppet argumenterar för att sjukvård ska vara köp- och säljbar som vilken produkt som helst.«

Sedan punktar han upp åtta sjukt bra anledningar till att privata sjukförsäkringar är en riktigt dålig idé.

1. I varje land finns ett begränsat utbud av sjukvårdsresurser: vårdcentraler, sjukhus, ­läkare, sjuksköterskor med mera. Om en läkare behandlar en försäkringspatient betyder det per definition att hen inte behandlar en offentligt finansierad patient, något som läkaren kunde ha gjort i det ögonblicket.

2. Till skillnad från andra förmåner som erhålls via arbetsgivaren är privata sjukvårdsförsäkringar fria från förmånsbeskattning. Vilket i praktiken betyder att det offentliga medfinansierar försäkringarna genom uteblivna skatteintäkter.

3. Skatteviljan kan antas minska hos den som köper en privat sjukvårdsförsäkring och därmed betalar två gånger för sin sjukvård – via skatten och via (den förvisso subventionerade) försäkringen. Den generella välfärdsmodellen bygger på att skapa välfärdstjänster så högkvalitativa att människor ur olika samhällsklasser vill ta del av dem, något som i alla tider har ansetts utomordentligt viktigt för att motivera ett visst skatteuttag. För de medborgare som bryter sig ur systemet försvinner detta avgörande motiv för att bidra till det gemensamma.

4. Privata sjukvårdsförsäkringar riskerar att leda till minskad tillit till den välfärdsstatliga lagstiftningen. I hälso- och sjukvårdslagen står att »Den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården«. Vem kan ta en sådan lag på allvar när lagstiftarna uppmuntrar medborgarna att bryta mot den?

5. Systemet med privata sjukvårdsförsäkringar är kostnadsdrivande. Bland annat skapas en kravkultur där patienterna/kunderna vill få ut maximalt av sin försäkring, såsom fler utlåtanden av fler specialister (second opinion). Samtidigt har de privata vårdgivarna intresse av att sälja så ­mycket sjukvård som möjligt. Lägg därtill försäkrings­bolagens administrativa kostnader för att skade­reglera och kontrollera att folk talar sanning i sina hälsodeklarationer.

6. Det är både svårare och dyrare för arbets­lösa, sjuka och äldre att teckna privata sjukvårdsförsäkringar, varför den offentligfinansierade vården får ta hand om en allt större andel kostnadskrävande patienter ju fler unga och friska och ­anställda som tecknar privat sjukvårdsförsäkring.

7. Det får opinionsmässiga konsekvenser att det främst är de mest röststarka samhällsgrupperna som tecknar sjukvårdsförsäkring. Dessa får snabb tillgång till sjukvård och behöver inte längre bry sig om eventuella köer i den offentliga vården. Därmed försvinner en grupp medborgare som annars kunde ha satt press på politikerna att förbättra den offentliga vården.

8. De privata vårdgivarna mer ­betalt av försäkringsbolagen. I förlängningen kan det innebära att de privata vårdgivarna blir allt mindre intresserade av landstingens offentligfinansierade patienter, alternativt att de kräver mer ­betalt för att sluta kontrakt med landstingen.