Hundratals ensamkommande barn försvinner varje år. Och de hårdare asyllagarna skapar ökad otrygghet – därmed riskerar ännu fler barn att avvika.
I maj 2016 var 1 829 ensamkommande barn registrerade som avvikna från sina kommunplaceringar. Det motsvarar fyra procent av de barn som anvisats under åren 2013-2016, visar en ny kartläggning från Länsstyrelsen.
– Sett till hela perioden försvinner ensamkommande barn motsvarande ungefär två skolklasser i månaden. I vilket annat sammanhang skulle samhället acceptera det? säger Amir Hashemi-Nik som är utvecklingsledare på Länsstyrelsen i ett pressmeddelande.
Vissa av barnen kommer tillbaka för att återuppta sin asylprocess, medan andra lämnar landet. Men det finns även ensamkommande barn som förblir försvunna.
Hur många som försvinner vid ankomsten till Sverige vet man inte eftersom det saknas sådan statistik. Men i en enkät som besvarats av 255 av landets kommuner, uppger 35 procent av kommunerna att de någon gång under 2013-2016 haft barn på ankomstboenden. Av dessa uppger nästan hälften att minst ett barn försvunnit.
Den vanligaste orsaken till att barnen försvinner är avslag på sin asylansökan eller rädsla för att få avslag, enligt kommunerna. Andra orsaker är att barnet vill till en annan kommun där släkt och vänner finns samt psykosocial problem hos barnen.
Länsstyrelsen skriver också att den hårdare tillfälliga asyllagstiftningen som började gälla i juli i år, »riskerar att skapa ökad otrygghet för ensamkommande barn, och därmed även en ökad risk för försvinnanden«.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
