Idéer om restriktivitet och tester för att få medborgarskap sprider sig som en löpeld bland Europas regeringar. Nu senast har den brittiske migrationsministern Phil Woolas lanserat ett förslag om att nyanlända ska testas i både språk och i "brittiskhet".
Ännu en regering har alltså känt sig manad att markera mot "de andra" och skapa kilar mellan sina invånare. Inte ens den brittiska ministern kan på fullt allvar tro att alla de som nu är brittiska medborgare – vare sig de har bott där i generationer eller är immigranter – uppfyller varje krav för det som statsmakten för tillfället anser vara brittiskhet. Det här handlar om politik och om att förmedla känslor. Och mer än att skapa en känsla av att vara utanför, handlar det om att stärka känslan av att vara innanför. "Vi" de privilegierade som uppför oss rätt och "de" andra som inte är som oss. Denna typ av politik har makthavare ägnat sig åt ända sedan nationalstaterna började konstrueras och den fortsätter alltjämt.
Ingen kan definiera exakt vad som är brittiskt eller svenskt – varje individs unika upplevelse och känsla är lika mycket rätt. Vad som binder ihop människor är abstrakt och går varken att mäta eller testa. Det brittiska förslaget liknar Folkpartiets idé om ett språktest och Moderaternas förslag om svenskkontrakt. Det de har gemensamt är att de går ett steg för långt för att vara värdiga ett demokratiskt land: i stället för att främja jämlikhet främjar man enbart likhet.
System som dessa kan med gott – eller åtminstone lite bättre – samvete användas i ett felfritt samhälle, en utopi där jämlikhet råder, där fattigdom, diskriminering och kriminalitet är eliminerade och där staten vill behålla status quo. Men det är skrattretande att välbärgade europeiska stater med stora och allt större klyftor använder energi till att slåss mot "osvenskhet" eller "obrittiskhet" i stället för att lägga all kraft på verkliga problem.
I Sveriges Radio försvarades i går språktester av riksdagsledamoten Helena Bargholtz (FP). Hon pratade om vikten av "full delaktighet i samhället" och att språktest är en "morot". Det är precis lika skevt som förslaget om sfi-bonus. Som att pengar kan bota analfabetism eller svårigheter med att skilja på "en" och "ett".
Ökade krav och "morötter" har, som professor Masoud Kamali rätteligen påpekade för Helena Bargholtz, inte lyckats lösa några av de samhälleliga utmaningar som slarvigt klumpas ihop till "integrationsproblem". Att människor har svårt att lära sig språk handlar om deras förkunskaper och om dålig undervisning. Att människor inte får jobb handlar om fördomar, diskriminering och rädsla för olikhet.
Det vet Phil Woolas. Det vet Folkpartiet och Moderaterna. Ändå hemfaller de gång på gång till enkla lösningar på komplexa problem.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
