Lärdomar från ett underbart liv

Kan en 70 år gammal film ge oss insikter i nuet? Ja, absolut. Det går att göra skillnad.

Vi drabbas väl alla någon gång av en känsla av maktlöshet och tappar hoppet.

George Bailey tappar tron på livet i filmen »It´s a Wonderful Life«. En av de anställda i den lilla familjebanken har slarvat bort en stor summa pengar. Schabblet hotar bankens hela existens. I kulisserna lurar Mr Potter, en girig filur och bankir. Som bara väntar på att ta över i Georges lilla bank.

George Bailey (genialt spelad av James Stewart) blir så förtvivlad att han tar sitt eget liv. Men räddas av en ängel, som själv vill göra en god gärning för att förtjäna sina vingar. Men George Bailey förklarar att han önskar att han aldrig levt.

Ängeln kommer på den briljanta idén att låta George Bailey se hur livet hade gestaltat sig utan honom i det lilla samhället Bedford Falls. Han får kort sagt göra ett kontrafaktiskt studiebesök.

Det blir en omskakande upplevelse. Hans egen bror lever inte (George fanns ju inte där för att rädda honom från att drunkna). Det välordnade stora egnahemsområdet som banken möjliggjort genom förmånliga lån till existerar inte. I stället bor stora delar befolkningen i slum, i nedgångna hyreslägenheter som ägs av den girige Mr Potter som, i stället för George Bailey, satt sin prägel på hela samhället.

Till slut ber George Bailey gud att få livet tillbaka. Och vips är han tillbaka i den verkliga världen igen. I slutscenen räddas banken. Invånarna i Bedford Falls går samman. Och ängeln får sina vingar. Ja, det är verkligen en romantisk amerikansk »feel good« film.

»It´s a wonderful life« är en amerikansk julklassiker, som fyller 70 år i år. Men numera visas den även i svensk tv, se den i TV2 på juldagen!

Ett skäl till filmen blivit så populär i vår tid var att den från 1974 kunde visas av alla utan kostnad. Filmbolaget hade missat att förnya royaltyrättigheterna. Filmen blev allmän egendom. Och kanske handlar filmen i grund och botten om att sätta allmännyttan före egennyttan. Den bär på en kritisk hållning till girighet och vinstjakt.

Och kanske handlar filmen i grund och botten om att sätta allmännyttan före egennyttan. Den bär på en kritisk hållning till girighet och vinstjakt.

Vilket kan tyckas en smula paradoxalt eftersom regissören själv var en konservativ republikan som hela tiden motsatte sig Franklin D Roosevelts New Deal. Det hindrade inte att FBI i ett memorandum varnade för filmen eftersom den beskrev stora bankirer som sura snåla och vresiga gamla gubbar som skodde sig på andra. Detta var »vanligt trick ofta använt av kommunister« att beskriva överklassen som elak och föraktlig.

För mig är filmen en påminnelse om vårt ömsesidigt beroende, inte minst i ekonomiskt hänseende. I en rörande scen försöker George Bailey förhindra en »bankrusning« genom att förklara för låntagarna att alla deras sparpengar inte rent fysiskt ligger i ett kassavalv utan är utlånade till bostäder och investeringar.

Erfarenheterna från 30-talets depression då bankerna föll som käglor och blottställde miljontals amerikaner fanns ännu i färskt minne 1946. 70 år senare när vi lever i hyperkapitalismens tidevarv. I en artikel i Salon 2001 skrev Gary Kamiya: »We all live in Pottersville now.«

»It´s a wonderful life« är en film om vårt gemensamma ansvar för våra medmänniskor och det samhälle vi lever i. Karolyn Grimes som spelade en av familjen Baileys döttrar berättar i en artikel i Vanity att hon själv levt ett liv med många personliga och privata motgångar. I en rörande formulering sammanfattar hon filmens arv:

»Capra försökte få människor att inse att livet är värt att leva, och att du kan göra skillnad. Vi glömmer det ibland.«

Låt oss påminna varandra om det julen 2016.