Värna strandskyddet

Att Marianne Samuelsson har fått lämna sin post som landshövding på Gotland handlar från regeringens sida mer om att hon har uttryckt sig klumpigt än om att hon skulle ha agerat fel i sakfrågan. Mats Odell motiverar omplaceringen – Samuelsson ska nu arbeta med annat inom regeringskansliet – med att det blir omöjligt för henne att få sin forna personals förtroende. Inte med att hon ska ha agerat i strid mot lagen och brytt sig mer om sin relation till en företagare än om strandskyddet.

Det är uppenbart att Marianne Samuelssons uttalanden om varför den gotländske företagaren Max Hansson ska få dispens för byggen på sin strandtomt gör henne olämplig som landshövding. Ännu mer uppenbart blir det när hon ifrågasatte meddelarfriheten. Men någonstans på vägen har indignationen över hennes agerande tappat relevans – den borde handla om hur strandskyddet ska hanteras och när undantag från lagen ska vara okej. Tyvärr är det få som tar upp den aspekten när de gläder sig över petningen.

Att få dispens från strandskyddet har ända sedan det inrättades på 1950-talet inte varit en ovanlighet runt om i Sveriges kustområden. I Stockholms län har många stränder har täppts till av bostäder och därmed minskat allmänhetens möjlighet att ta del av friluftsliv nära vatten. Även på andra platser har myndigheterna varit alltför generösa med dispenser.

Därför är regeringens reformering av strandskyddet välkommen, där reglerna lättas för oexploaterade områden och skärps i storstadsområden. Det finns ingen anledning att hindra bebyggelse nära vatten i glesbygd och där förutsättningarna behöver förbättras för boende och företagande. På platser där det redan är trångt måste strandskyddet vara strikt och gå före ekonomisk tillväxt.

Den så kallade allemansrätten, där strandskyddet ingår, är en generös och närmast unik lagstiftning, som endast ett fåtal andra länder har. Och den är viktig att värna. Det handlar om allas rätt att få vistas i naturen och vid våra många stränder, utan att bli bortjagade av markägare eller utestängda av staket. Det handlar också om en mer filosofisk fråga om man kan äga naturen eller om den hör till oss alla.

Det finns värden i samhället som inte enbart handlar om pengar och tillväxt, utan livskvalitet och upplevelser. De värdena sätts tyvärr ofta på undantag till förmån för "hårda" värden. Det är Gotlands förra landshövding Marianne Samuelssons agerande ett typiskt exempel på. Hon och många andra för en politik som handlar om att värna företagare, jaga tillväxt och mer skattepengar. Det är viktigt – men kan inte alltid vara det allt annat överskuggande.

Det positiva med historien om Marianne Samuelsson är att kommuner och länsstyrelser från och med nu kommer att tänka en extra gång innan de medger undantag från lagen om strandskydd. I praktiken kommer den nu att gälla som det var tänkt från början. Det tragiska är att det behövdes en omväg via en medieskandal.