När jag anlände på Sofias flygplats i juli möttes jag av en igenbommad flygplats, safety first. En ut en in. Det hade skett ett bombdåd i den bulgariska turistorten Burgas. Sex personer omkom. Vem hade utfört detta hemska dåd?
Mehdi Ghezali.
Det var en kommentar på ett nätforum till sajten News.bg som startade allt, en lös spekulation. Någon hade hittat en sida på CagePrisoners.com med bilder på Ghezali, och skrivit att han fysiskt liknade vid gärningsmannen i den video som cirkulerade på den misstänkta bombaren. Det vill säga, han var en snubbe med långt, mörkt hår. Tidningen The Times of Israel plockade upp det och påstod att bulgariska medier skrev att det var så.
Rubriken: ”Bulgarian press names bomber: Mehdi Ghezali.” Nyheten spreds som en löpeld i sociala medier, plockades upp av bland andra Huffington Post och av twittrare över hela världen. Bulgarisk media var snabba med att dementera påståendet, och inga bulgariska medier hade ju ens påstått det från första början. Även Säpo avfärdade ryktet att Ghezali skulle ha varit inblandad i dådet.
Men då var bollen redan i rullning.
Det här händer lite för ofta. Olika delar av internet drar åt samma håll i stället för att tänka efter, oavsett om man har all fakta framför sig eller inte.
Bilden av vem som är terrorist är fastnaglad i mediedramaturgin.
Ghezali stämplades som skyldig när han satt på Guantanamobasen på Kuba. Han borde ju ha radikaliserats där, kan en tänka. Än i dag leder en Google-sökning på Ghezalis namn till anklagelserna. Det illustrerar vilka problem som kan uppstå i ett digitalt nyhetsflöde som prioriterar hastighet före fakta.
Men hade medierna varit lika snabba med att hänga ut den anklagade om det rörde sig om exempelvis en vit, kristen man, inte en mörk muslim?
Det var ju snubbens hår som avgjorde saken.
Startsignal publicerad i tidskriften Arena nr 5. Prenumerera här.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
