BARNVRÄKNINGAR Förra året vräktes hälften så många barn som 2008. Men många av de barn som tvingas lämna sina hem syns inte i statistiken. »Vräkningarna är förmodligen bara toppen på ett isberg«, säger professorn i sociologi Sten-Åke Stenberg.
2016 vräktes 387 barn i Sverige, ungefär hälften så många som när Kronofogden började föra statistik 2008. Men att antalet vräkningar minskar behöver inte betyda att barnfamiljer befinner sig i en mindre utsatt situation på bostadsmarknaden. Enligt Sten-Åke Stenberg, professor i sociologi, kan en förklaring till att vräkningarna minskar vara en alltmer ansträngd bostadsmarknad – barnfamiljer i riskzonen saknar helt enkelt bostad att vräkas från.
Nationell statistik över hemlöshet saknas, men vissa kommuner för lokal statistik. I exempelvis Göteborg ökade från 2015 till 2016 antalet hemlösa barnfamiljer med 8 procent. I Malmö ökade antalet hemlösa barnfamiljer i sin tur med hela 30 procent under samma tidsperiod.
– Antalet människor som tvingas flytta på grund av en vräkning är förmodligen bara toppen på ett isberg. Den statistik vi har är mycket ytlig. Vi har inte koll på hur många som flyttar och vart de flyttar. Det kan vara till vad som helst, säger Sten Åke Stenberg.
I statistiken ser det ut som att vräkningen har undvikits, men egentligen är det precis samma situation, enda skillnaden är att familjen har gjort det själv inte Kronofogden.
Att tala om vräkningar blir enligt Sten-Åke Stenberg irrelevant om man inte sätter det i ett större sammanhang.
– Det är inte utan relevans att tala om barnvräkningar, men det är väldigt lätt. Man ser makten personifierad i Kronofogden och det finns konkreta lättillgängliga siffror. På så vis hamnar det lätt i massmedia. Men hemlösheten är svårare att se. Man måste sätta vräkningarna i förhållande till hemlösheten.
Det går också ifrågasätta de arbetsmetoder socialtjänsten använder sig av i dag. Pia Kjellbom, doktor i socialt arbete, menar att socialtjänstens arbete friserar statistiken.
– Kronofogden och socialtjänsten kan vara väldigt aktiva i att förmå familjer att flytta innan vräkningen har kommit till för att undvika en prick i registret.
Det man flyttar till kan ibland vara ett undermåligt boende på hotell, vandrarhem eller vad som helst. Dessutom får familjerna ändå en prick i registret då de har en hyresskuld.
– I statistiken ser det ut som att vräkningen har undvikits, men egentligen är det precis samma situation, enda skillnaden är att familjen har gjort det själv inte Kronofogden, säger Pia Kjellbom.
Nollvisionen ställde aldrig några krav på kommunerna att arbeta vräkningsförebyggande. Det arbetet är upp till varje enskild kommun. Barnombudsman Fredrik Malmberg ser det som problematiskt.
– Enligt Socialstyrelsens öppna jämförelse är det bara 23 procent av kommunerna som har alla de vräkningsförebyggande åtgärderna på plats, det är för dåligt. Man skulle behöva skärpa lagen när det gäller att faktiskt förebygga vräkningar av barn, säger han.
Arbetet i de olika kommunerna kan variera stort. I Södertälje har de senaste tre åren 63 barn berörts av vräkningar, en tredubbling sedan 2008. I Norrköping har under samma period sex barn vräkts , detta trots att Norrköping haft det största antalet ansökningar om vräkningar i landet. 2004 valde Norrköping att inleda ett samarbete med Linköpings Universitet. Norrköpingsmodellen bygger på nära samverkan mellan kommun, bostadsbolag, socialtjänst och kronofogden.
– Vi hade på sätt och vis redan en nollvision. Jag vill inte sticka ut hakan för mycket men det var snarare så att den nationella samordnaren Michael Anefur använde oss som mall. Jag var med väldigt mycket ute i landet och drev på utvecklingen. För vår del hade det ingen avgörande betydelse, vi var redan så långt fram i arbetet och vi har sedan dess fortsatt förfina verksamheten, säger Kenneth Edström, bostadssamordnare i Norrköping.
Att antalet vräkningar varierar från kommun till kommun beror, enligt Pia Kjellbom, inte bara på vilka resurser kommunerna väljer att lägga på vräkningsförebyggande arbete, utan också på hur man tolkar och tänker kring tillämpning av socialtjänstlagen
– En viktig orsak till att barn vräks är socialtjänstens bedömningar av ekonomiskt bistånd till barnfamiljer som har hyresskulder. Inom socialtjänsten använder man sig vanligen av en hushållsnorm, som innebär att om någon av de vuxna i en familj inte gör som man ska, avslår man bistånd till hela familjen, säger Pia Kjellbom.
Läs också:
Del 1: Nollvisionen gick upp i rök och 5000 barn vräktes.
Del 3: Nollvisioner och nationella samordnare har blivit mycket populära politiska verktyg i Sverige. Drunkningsolyckor, trafikolyckor, självmord och narkotikamissbruk är bara några samhällsproblem som fått sin egen nollvision. Enligt Stig Montin, professor i offentlig förvaltning vid Göteborgs universitet, kan man betrakta nollvisioner som ett grundläggande uttryck för politisk handlingsförlamning.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
