JIPF: Israels politik motverkar fred och säkerhet

Nej; JIPF har ingen planritning för hur de folk som idag bor mellan havet och Jordanfloden skall leva tillsammans i fred och säkerhet. Men den nuvarande israeliska ockupations-, blockad- och bosättarpolitiken motverkar en utveckling mot fred och säkerhet, skriver Daniel Bergman och Staffan Granér, Judar för israelisk-palestinsk fred, i en slutreplik.

Martin Blecher har skrivit replik  på vår artikel om den israeliska ockupationspolitiken.

Att delta i dialoger och diskussioner om den israelisk-palestinska konflikten är en av JIPFs huvuduppgifter. Därför är det tråkigt att Blecher inte bemöter eller diskuterar de argument vi framfört.

Han oroar sig istället för att JIPF skulle sakna en uttalad strategi för hur ockupationen skall avslutas och fred slutas.

Det har han kanske rätt i, men det är ett uselt försvar för den israeliska ockupationspolitiken. Senaste gången som palestinier och israeler möttes i direkta förhandlingar var under nio månader 2013–14.

Under samma period lät Israel uppföra ca 1400 bosättarhem på ockuperad mark. Det är svårt att se en sådan politik som något annat än ett rent sabotage av den fredsprocess som främst den dåvarande amerikanska administrationen drev på.

Det är svårt att se en sådan politik som något annat än ett rent sabotage av den fredsprocess som främst den dåvarande amerikanska administrationen drev på.

Att fredsprocessen idag förefaller helt förlamad är också ett uselt skäl att se genom fingrarna med de folkrättsbrott och övergrepp på mänskliga rättigheter som ockupationspolitiken innefattar. Det är nu flera generationer av palestinier som vuxit upp och formats politiskt under dessa destruktiva omständigheter.

Blechers replik illustrerar också den retoriska ambivalens kring de ockuperade områdenas karaktär som vi tog upp i vårt inlägg. Å ena sidan, menar han, kan ockupationen inte hävas på grund av det splittrade palestinska ledarskapet.

Å andra sidan likställs dagens Västbanken med det bibliska Judéen och Samarien, som har en alldeles speciell historisk, politisk och legal betydelse för det judiska folket.

Hur Blecher har kommit fram till att just judarna i JIPF »… inte har någon som helst kunskap eller kännedom om …« denna betydelse får vi inte veta.

Det hade varit intressant om Blecher också tagit bladet från munnen och faktiskt uttalat vilka slutsatser han själv drar, och menar att vi borde dra utifrån denna kunskap.

Om denna särskilda betydelse inte innefattar områdets arabiska majoritet – på vilket sätt påverkar det legitimiteten i deras rättsanspråk? Vilka särskilda rättigheter över dessa landområden ger den till oss som judar?

Vilka särskilda rättigheter över dessa landområden ger den till oss som judar?

Om Blecher menar att palestinska klaner har makten över Hebron kan han inte ha varit där. Inte ha sett det intrikata system av israeliska checkpoints som begränsar stadsbornas rörelsefrihet.

Inte ha sett näten som innevånare i gamla stan fått spänna upp till skydd mot stenar skräp och orenligheter som bosättarna kastar uppifrån. Inte sett palestinska barn gå till skolan under dagliga angrepp och glåpord från samma bosättare, som beskyddas av tusentals israeliska ockupationssoldater.

Nej; JIPF har ingen planritning för hur de folk som idag bor mellan havet och Jordanfloden skall leva tillsammans i fred och säkerhet. I slutändan är det något som parterna måste komma fram till i förhandlingar.

Men den nuvarande israeliska ockupations-, blockad- och bosättarpolitiken är ett avgörande hinder för att sådana förhandlingar skall kunna komma till stånd. Det är en politik som motverkat en utveckling mot fred och säkerhet.

JIPF och många liknade judiska organisationer runt om i världen vill motverka den utvecklingen genom påverkansarbete och aktivism men också genom en ärlig och tydlig dialog med dem som inte tycker precis som vi.

Det vore välkommet om Blecher framöver ville delta i en sådan dialog genom att bemöta våra argument och framföra egna.

 Daniel Bergman och Staffan Granér sitter i styrelsen för JIPF.