Det hade kunnat vara vilket hippt kafé som helst, med råa stenväggar, ljusa trämöbler och färgglada kuddar ser det ut att kunna erbjuda en perfekt dubbel espresso, men det för ett vanligt kafé något överdimensionerade ventilationssystemet antyder att detta inte är en kaffebar vilken som helst utan en av Kataloniens cannabisklubbar. Förutom kaffe och ett iögonfallande stort utbud av yogiteer kan gästerna, eller medlemmarna snarare, botanisera i ett brett sortiment av marijuana under guidning av erfaren personal som hjälper till att hitta rätt sort för den sinnesstämning som eftersöks: relaxad, social, kreativ eller bara glad.
Denna medlemsklubb på en anspråkslös sidogata i utkanten av centrum i universitetsstaden Girona följer uppförandekoden för god praxis utarbetad av CatFac, den katalanska grenen av förbundet för cannabisklubbar. Det innebär att den inte är vinstdrivande, medlemmarna räknas som medproducenter och konsumerar var och en sin del av skörden. Man jobbar också för en sluten cirkel mellan produktion och konsumtion för att undvika den svarta marknaden och försäljning till tredje part eller minderåriga.
»Existensen av cannabisklubbarna har byggt på en gråzon i lagen«, säger Gonzalo Escobar, professor i kriminologi vid universitetet i Girona. Åren efter Francos död, när Spanien exploderade i en våg av hedonism som delvis vibrerar ännu i dag, ledde till en gradvis skärpning av lagstiftningen under 80- och 90-talen i ett försök att komma till rätta med ökat narkotikamissbruk. Resultatet blev en situation där försäljning och köp av cannabis är olagligt medan odling och konsumtion för eget bruk är tillåtet och det var i denna legala gråzon som de första cannabisklubbarna uppstod i Katalonien och Baskien under 00-talet. Men oklarheterna i lagen har med tiden lett till krav från myndigheter och juridiska instanser såväl som från klubbarna själva på tydliga regler att förhålla sig till. Ett första steg var ett beslut från el Tribunal Supremo, Spaniens högsta domstol, som 2015 slog fast att små icke-vinstdrivande klubbar är okej, medan stora klubbar som drivs i vinstsyfte inte är det.
…konceptet i Katalonien är annorlunda eftersom cannabisklubbarna bygger på medlemskap och därmed inte är öppna för allmänheten.
I de trånga gränderna i Barcelonas gamla centrum trängs turister, många av dem ungdomar som kommer för att njuta av vädret, nöjeslivet och även tillgången till droger. Barcelona har kallats ett sydligt Holland, men konceptet i Katalonien är annorlunda eftersom cannabisklubbarna bygger på medlemskap och därmed inte är öppna för allmänheten. I realiteten är det däremot enkelt att komma förbi genom personer som marknadsför sig som medlemmar och erbjuder introduktion till medlemskap. Flera av dessa klubbar har stängts eftersom det i praktiken rört sig om ren försäljning av cannabis, i vissa fall även till minderåriga.
Förra sommaren sa det katalanska parlamentet ja till att börja processa ett medborgarförslag som bland annat ska reglera hur odling och transport till klubbarna ska ske.
Några av argumenten är just att de senaste årens prohibitionistiska politik varken minskat användningen eller kommit till rätta med illegal droghandel. Förslaget bygger på många av de tankar som CatFac förespråkar: att undvika en svart marknad och definiera en narkotikapolitik som inte bygger på moral eller fördomar utan på information och upplysning om riskerna med missbruk, men även respekt för brukarna.
Girona har gått på denna linje och har i samarbete med stadens cannabisklubbar kommit överens om vissa regler som att klubbarna måste hålla visst avstånd till skolor och en maxgräns för hur mycket cannabis som får distribueras; 3 gram per person och dag, eller max 90 gram per månad.
Det ser alltså ut som att Katalonien satsar på att få till en pragmatisk lösning för att få i alla fall en del av cannabisbruket att stå utanför organiserad narkotikahandel, något som har ökat de senaste åren. Om sedan all cannabis i framtiden kommer att konsumeras på medlemsklubbar är en annan fråga, troligtvis kommer det även fortsatt att finnas plantor hemma hos folk. Odling hemma är nämligen lagligt – så länge plantorna inte syns utifrån gatan.
Av: Sara Johansson, kulturskribent
Texten publicerades först i Magasinet Arena #2.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
