Innan Trump blev president älskade vi i den fria världen förnuft och sanning. Det är i alla fall vad vi får höra i dag. Men även innan en klimatskeptiker blev mäktigast i USA trodde vi på oförenliga sanningar om tillväxt och klimat.
När min tonårsdotter säger att hon behöver en ny tröja drar jag ut mittersta lådan i hennes byrå och pekar på de typ tjugofem tröjorna som ligger där och säger »nej, det behöver du inte«. Då säger hon »men jag vill ändå ha en ny för jag känner mig trött på de där«.
Det är ett slags senkapitalistiskt drama i miniatyr som utspelar sig. Min dotter är stat och näringsliv i ett samhälle där de flesta materiella behov redan är mättade, men där samhällsekonomin kräver att tillväxten ökar och näringslivsvinsterna säkras. I det läget kan hon inte säga »jag behöver« för behov kan motståndaren – jag – argumentera emot i något slags objektiv mening. »Du behöver inte gå naken, du behöver inte frysa.« Fakta. Sanningar. Men mot känslan, »jag vill ha«, kan jag inte argumentera. Jag kan inte säga »nej, det vill du inte« – för bara hon vet vad hon själv vill och känner.
Känslor är alltså nödvändiga för vår ekonomi. De må vara irrationella, men om de resulterar i konsumtion är de likväl ett av de fundament på vilka tillväxten vilar. Sålunda välkomna.
Det är ett slags senkapitalistiskt drama i miniatyr som utspelar sig.
Varje dag jag läser en tidning får jag trots detta faktum veta att innan Donald Trump valdes till president i USA älskade vi i den fria världen förnuft och sanning. Vi trodde på fakta och vi avvisade känslor. Verkligen? Var min dotters önskan om en begärs- och känslostyrd konsumtion någonting samhället inte ville ha före november 2016? Skulle vi inte »unna oss« saker då, skulle vi inte anse oss »värda« någonting nytt och fint, skulle vi inte utbrista »vill ha!« då? Det vill säga: hade vi ett helt annat ekonomiskt system före november 2016?
Jag minns att före november 2016 trodde vi på två fakta: a) klimathotet är reellt och b) tillväxten bör öka med cirka tre procent varje år för att undvika ekonomiska kriser. Det vill säga innan trodde vi på två fakta, som vart och ett för sig var sant men som tillsammans bildade en logisk motsägelse.
Nu tror en amerikansk president på en lögn och ett faktum: a) klimathotet existerar inte och b) tillväxten bör öka. Det vill säga han tror på en lögn och en sanning som inte utesluter varandra. Men en sanning kan varken vara en logisk motsägelse eller bygga på en lögn och fortfarande vara en sanning. Så när älskade vi egentligen sanningen?
Det är naturligtvis bättre att tro på två sanna fakta även om de tillsammans motsäger varandra så att summan blir en lögn, än att tro på ett falskt och ett sant faktum. Det är bättre för att det går att med ren logik upptäcka motsägelsefullheten som skapar lögnen. Den står där öppet, och kräver inget expertkunnande för att se. Vi kan inte agera som om klimathotet är reellt och samtidigt bygga ekonomin på materiell tillväxt. Det enda som krävs är att vi slutar hyckla och börjar agera efter vad sanningen fordrar. Det enda som krävs är alltså vad varken politiker eller näringslivsfolk är beredda att göra.
Innan Trump trodde vi på två fakta, som vart och ett för sig var sant men som tillsammans bildade en logisk motsägelse.
USA:s president är en katastrof och på vissa sätt ett brott mot tidigare styren. Men han skapar inte världen ny; han har rottrådar in i den gamla. Allt är inte förändrat; det går ingen avgrund varken mellan tiden före och tiden efter det amerikanska valet av Trump, eller mellan honom och oss.
Känslor som argument för konsumtion, eller känslor som argument för att någon bör anses ha rätt (»tolkningsprivilegium«) är inget nytt. En vägran att göra det som sanningen om klimathotet kräver är inget nytt. Och politiker som kommer från företagsvärlden borde väl snarast välkomnas av det svenska socialdemokratiska parti, vars ledning kallade höstbudgetmotionen 2012 för en »affärsplan för Sverige«?
Ett land – ett företag. Trump är ny, men det ekonomiska systemet är gammalt.
Av Nina Björk
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
