V-kongress Flera tunga vänsterpartister från Stockholm kräver att partiet blir mindre centralstyrt och samarbetar mer med folkrörelser. Det knyter an till debatten om att partiet skulle vara för toppstyrt.
När Vänsterpartiet i dag inleder sin tre dagar långa kongress i Karlstad är frågan om det centraliserade styret ett av debattämnena.
Frågan om huruvida Vänsterpartiet är toppstyrt har blossat upp på senare tid, och har aktualiserats inför partikongressen i och med Rossana Dinamarcas hårda kritik mot partiet i samband med beskedet att hon lämnar politiken.
En av motionerna till kongressen som tar upp frågan kommer från Birka-Vasa i Stockholm och är undertecknad av flera namnkunniga V-politiker. Bland dem finns bostads- och demokratiborgarrådet i Stockholm, Ann-Margarethe Livh, tidigare landstingspolitikern Birgitta Sevefjord och Håkan Jörnehed, landstingspolitiker samt ett tiotal andra vänsterpartister.
– Jag tror att det centrala är att det inte finns någon kommunikation mellan medlemmar, och mellan partiledning och medlemmar. Tidigare hade vi en papperstidning – vilket kanske var lite gammalmodigt – men jag tror att man möjliggör en dialog där som inte finns i dag, säger Ann-Margarethe Livh.
Motionen, som går under namnet »En bred, enad vänster«, utgår från att Vänsterpartiets väljarstöd inte ökar, och argumenterar för att det beror på att partiet har blivit alltför stelt i sin organisation och sitt arbetssätt.
»Vi ser en otidsenlig centralstyrning, omoderna arbetsformer och en ängslan för att låta människor ta egna initiativ. Den tiden är förbi när ideellt arbetande människor låter sig styras och dirigeras till flygbladsutdelningar och till andra aktiviteter«, skriver motionärerna.
För att vara en framgångsrik, modern vänsterrörelse krävs samarbete med andra sociala rörelser, och ett tydligare gräsrotsperspektiv, menar de. Som exempel nämns feministiska, antirasistiska rörelser och folkrörelsen Nej till Nato.
Motionärerna kritiserar också partistyrelsen för hur de har hanterat interna konflikter när det gäller synen på hedersvåld och konflikten i landstingsgruppen i Stockholm. Två av undertecknarna till motionen, Håkan Jörnehed och Gunilla Roxby Cromvall, har tidigare anklagats för mobbning av sina medarbetare i landstinget.
Ann-Margarethe Livh vill inte uttala sig om den tidigare konflikten i landstinget, men tycker att diskussionen om partiets hållning till hedersvåld blivit olyckligt polariserad, vilket hon menar beror på att det saknats en intern debatt. Vad partiledningen tycker har inte heller blivit tydligt, menar hon.
– Man har egentligen inte kommit fram till så mycket. Jag tror att om man hade haft en vettig intern debatt så hade man kanske kunnat hitta vad man faktiskt har gemensamt i den här frågan, säger Ann-Margarethe Livh.
Konkreta förslag från motionärerna är att minska antalet riksdagsledamöter och heltidspolitiker i partistyrelsen, till förmån för vanliga medlemmar, och att skapa ett debattforum för kommunikation mellan ledningen och partimedlemmarna.
Men partistyrelsen avslår motionen, och försvarar den utveckling som har skett i partiet de senaste åren med att den har varit väl förankrad bland medlemmarna.
»Vi anser inte att en stark partistyrelse är ett problem – det är ett större problem att demokratiska beslut inte genomförs, vilket blir fallet om partistyrelsen är svag. En stark partistyrelse står inte heller i motsättning till att medlemmar tar initiativ, eller till att lyssna på idéer«, skriver partistyrelsen.
Att demokratin i partiet skulle ha försämrats motsägs av att medlemmarna ger högt betyg åt interndemokrati och styrning i enkäter, skriver partistyrelsen.
En annan krock mellan partistyrelsens och medlemmarnas syn märks i den ekonomiska politiken. En motion med stöd från flera stora partidistrikt som bland andra Göteborg, Uppsala län, Väst, Skåne och Västernorrland föreslår en expansiv ekonomisk politik med investeringar som ska finansieras av årliga lån motsvarande tre procent av BNP under 20 år.
Med de pengarna vill motionärerna »totalrenovera Sverige« och hänvisar till internationella vänsterledare som Corbyn, Mélenchon och Sanders, vilka alla haft stora valframgångar genom att förespråka stora investeringsprogram.
Partistyrelsen svarar å sin sida att motionens förslag om lånefinansierade investeringar under 20 år är »politiskt orealistiskt och skulle inte öka Vänsterpartiets möjligheter att få stöd för en progressiv ekonomisk politik«.
Andra allmänpolitiska motioner till V-kongressen handlar om hårdare beskattning av kött och fossila bränslen, att införa ett koldioxidkonto med en maxgräns för varje medborgare, att förstatliga bankerna och att tillsätta en utredning för att definiera vår tids kapital och arbetarklass med utgångspunkt i Marx definitioner.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
