LEDARE I dag för 50 år sedan mördades den amerikanske medborgarrättsaktivisten Martin Luther King Jr. Hans dröm om en fredlig värld utan segregation och rasdiskriminering är fortfarande lika starkt levande och fortfarande lika ouppfylld.
Slaveriet avskaffades 1865, men inte åtskillnaden mellan svarta och vita och särskilt inte i den amerikanska Södern.
1896 slog USA:s högsta domstol fast att rassegregerande lagstiftning inte stred mot den amerikanska konstitutionen, vilket möjliggjorde förbud för svarta att gå i samma skolor, gå till samma restauranger eller sitta på samma bussäten som vita.
På en buss 1955 vägrade Rosa Parks att flytta på sig för en vit resenär och den moderna medborgarrättsrörelsen var född, som kulminerade 1963 när Martin Luther King höll sitt tal I have a dream inför 200 000 människor i Washington.
2018 är orättvisorna fortfarande stora mellan svarta och vita.
Bland afroamerikaner är arbetslösheten dubbelt så hög som för vita. Det sitter oproportionerligt många afroamerikaner frihetsberövade och andelen i fängelse eller häkte har tredubblats mellan 1968 och 2016. Dessutom fängslas de sex gånger mer än vita. Samtidigt har vita polisers övervåld mot svarta män lett till döden mer än en gång utan att samhället utdömt rimliga straff, vilket har varit upprinnelsen till proteströrelsen Black Lives Matter.
En samtida medborgarrättsrörelse som sprids över världen.
USA har en lång historia av rasism och afrofobiska hatbrott. Men Sverige har sin egen skamliga statistik. Här har hatbrotten mot svarta ökat med 34 procent de senaste fem åren. 25 procent av alla hatbrott är afrofobiskt märkta, trots att afrosvenskar inte utgör mer än några procent av befolkningen. I en rapport från 2017 visar det sig att nyanlända elever från afrikanska länder har en signifikant högre risk att inte klara skolan.
Jag har en dröm – att det räcker nu! Och att det här ska vara en vapenfri värld.
Förutom afrofobin finns många exempel på hur Sverige plågas av rasistiska dåd. Asylboenden utsätts för mordbrand, nazister marscherar på gatorna runtom i Sverige och under skolskjutningen i Trollhättan 2015 mördas läraren Nazir Amso, elevassistenten Lavin Eskandar, och eleven Ahmed Hassan på grund av sin hudfärg och utseende.
»Min farfar hade en dröm – att hans fyra barn inte skulle dömas efter deras hudfärg, utan efter deras karaktär. Jag har en dröm – att det räcker nu! Och att det här ska vara en vapenfri värld«.
Det sa Martin Luther Kings nioåriga barnbarn Yolanda Renee King under den demonstration som hölls i Washington den 24 mars i år under namnet March for Our Lives, med hundratusentals deltagare, för att protestera mot vapenvåldet i USA. Att se alla dessa människor enas för att kämpa för förändring skapar hopp om framtiden, i USA såväl som i Sverige.
Även om förändring tar tid, måste vi tro att den är möjlig.
Till dess får vi fortsätta mantra, precis som Martin Luther King att »No, no, we are not satisfied, and we will not be satisfied until justice rolls down like waters and righteousness like a mighty stream«.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
