Hyresrätter är en attraktiv boendeform även för medelklassen och hyrorna är låga i Österrikes huvudstad. Det kräver höga statliga subventioner. Men med den stora bostadsbristen och segregationen i Sverige kan Wiens modell ändå vara lönsam.
Sommaren 1929 åkte 347 socialdemokratiska ungdomar från Sverige på gruppresa till Wien. Vad de fick se i den österrikiska huvudstaden var något närmast osannolikt med svenska mått.
»Det röda Wien« hade stora, ljusa allmännyttiga bostadskomplex, ofta döpta efter rörelsens pionjärer, Bebelhof, Liebknechthof och Karl Marx Hof.
Ingenstans i Sverige vid samma tid byggdes det med en så hög standard som här, till bråkdelen av de svenska hyrorna. Där Stockholms innerstad bestod av gamla, mörka nedgångna fastigheter, fanns i hyreslägenheterna i Wien tambur, egen toalett, ibland balkong, gröna innergårdar med daghem och bibliotek.
Nyckeln var att det socialdemokratiskt styrda Wien satsade på allmännyttiga och andra icke-vinstdrivande bostadsföretag och kraftiga statliga subventioner för att hålla kostnader och hyror på rimliga nivåer.
Den sociala bostadspolitik som vi avvecklat finns kvar i den österrikiska huvudstaden.
SSU-arna for hem och efter kriget genomfördes hos oss en social bostadspolitik som på flera sätt liknade den man sett i Wien.
Under några årtionden var bostaden en social rättighet också i Sverige. Men under 1990-talet avvecklades de svenska bostadssubventionerna, allmännyttan rustade ner och marknaden tog över.
AP-fondernas pengar, som länge varit med och finansierat byggandet, placeras idag istället i utländska aktier. Hisnande stora lån för att man ska kunna köpa en lägenhet har blivit storbankernas kassako. Bara hälften av stockholmarna har råd att hyra en nybyggd tvårummare idag.
Antalet hemlösa ökar. Unga utan rika föräldrar och nytillkomna är chanslösa på marknaden. Vi har fått en stor och växande bostadssegregation.
I detta tilltagande mörker skulle Wien kanske återigen kunna fungera som inspiration. Av reportage nyligen i ETC och Dagens Nyheter framgår att den sociala bostadspolitik som vi avvecklat finns kvar i den österrikiska huvudstaden.
Hyran för en 90 kvadratmeter stor nybyggd lägenhet går på motsvarande 7 000 svenska kronor i månaden.
Tre fjärdedelar av befolkningen bor i hyresrätter. Det är påkostade lägenheter i välutrustade miljöer. Det betyder att det är en attraktiv boendeform också för medelklassen. Man bor blandat. Inte en enda av allmännyttans bostäder har gått över i privata händer.
Då som nu vilar den wienska bostadspolitiken på betydande statliga subventioner, idag motsvarade 1 procent av BNP. Mycket pengar, men är det så dyrt om man ser till fördelarna?
Låga hyror gör att hyresgästerna istället för att göda bostadsprofitörerna kan lägga pengar på annan konsumtion, som kan skapa jobb. Allmännyttans konkurrenskraft gör att de privata alternativen tvingas att hålla sig på mattan.
Och vad uppgår egentligen den svenska bostadssegregationens samlade kostnader till?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
