Regeringar har under lång tid överskattar hur många arbetslösa som kan sysselsättas med olika jobbinsatser. Men var ligger ansvaret för det? Hos regeringen eller Arbetsförmedlingen?
Riksrevisionen presenterade på tisdagen en rapport där de granskat arbetsmarknadspolitiska insatser från svenska regeringar mellan 2005-2016. Resultatet visar att det funnits en överoptimism kring hur många personer som kommer delta i åtgärderna.
– Vi ser att det varit ganska stora felskattningar över många år. I flera fall har inte ens en fjärdedel av platserna använts, säger Yvonne Thorsen, som lett arbetet med rapporten.
Syftet med granskningen var att undersöka träffsäkerheten i regeringens volymbedömningar av nya arbetsmarknadspolitiska insatser och Riksrevisionen nämner ett par faktorer som kan förklara varför platserna inte fylls. Till exempel hög konkurrens mellan olika insatser, att implementeringen tar längre tid än beräknat och att arbetsgivarna av olika skäl inte har varit intresserade.
Förklaringar som även Arbetsförmedlingen framhåller.
– En annan förklaring är den starka ekonomin inneburit att gruppen inskrivna på arbetsförmedlingen har förändrats och därmed har behoven ändrats. Ett exempel är trainee-jobben till ungdomar där de i målgruppen i stor utsträckning fått jobb ändå, skriver Annika Sundén, analyschef på Arbetsförmedlingen, i ett mejl till Dagens Arena.
Men varför har beräkningarna av deltagarantalet varit så höga? Yvonne Thorsen tror att det framförallt beror på tre skäl.
– Det finns en överoptimism där man inte lär av erfarenheter från tidigare insatser utan varje gång tror att det kommer funka och gå bättre än vad det gjort tidigare. Samtidigt har man använt bedömningarna som ett mål och en signal för att pusha på Arbetsförmedlingen. Ytterligare en grej som kan ha spelat in är att insatser som blivit av kan ha haft uppblåsta bedömningar för att man vill att insatsen ska verka mer intressant.
Läs mer: Överdrivna förväntningar om antal deltagare i jobbinsatser
För att förbättra siffrorna pekar Riksrevisionen på risken att Arbetsförmedlingen hänvisar arbetssökande till olika insatser för att just öka deltagarantalet. En bild som inte delas av Arbetsförmedlingen.
– Vi känner inte igen bilden att vi »fyller ut platser«. Arbetsförmedlingens utgångspunkt är »rätt insats till rätt person i rätt tid«, skriver Annika Sundén.
Enligt Annika Sundén gör Arbetsförmedlingen analyser av vilka insatser som behövs för att stödja de som är inskrivna vid Arbetsförmedlingen att få ett jobb eller utbildning. Det underlaget lämnas till regeringen.
– Utifrån behoven lämnar vi prognoser till regeringen om användningen av anslagen och påtalar vilka behoven är och om det blir medel över. Sen är det regeringen som avgör hur de använder den analysen i sitt eget underlag, skriver Annika Sundén.
Riksrevisionen menar att om de hade sett välgrundade och realistiska volymbedömningar så hade de kunnat gå vidare och titta närmre på myndighetens implementering, men att det i ett första steg är regeringens skyldighet att ha ett bra beslutsunderlag.
– Det är regeringen som ska styra Arbetsförmedlingen och ge dem realistiska uppdrag, sedan har säkerligen Arbetsförmedlingen mycket att jobba på när det kommer till implementering, men regeringen måste känna sin myndighet och föra en dialog med dem.
Under perioden 2008–2016 har Arbetsförmedlingen i genomsnitt lämnat tillbaka 1,2 miljarder kronor av det årliga anslagen.
Enligt Riksrevisionens finns det olika risker med det här. Dels används inte pengarna som det har beslutats om av riksdagen, och notan för de personer som faktiskt deltar blir mycket högre än planerat.
I ett räkneexempel Riksrevisionen tittat på beräknas varje deltagare kosta omkring 600 kronor, men det faktiska utfallet blev istället omkring 8000 – 9000 kronor per person.
– Det är svårt att exakt räkna på vad konsekvenserna blir för de här missberäkningarna och det är svårt att få en sammanfattande bild. Men det finns en risk att de här felbedömningarna blir dyrare per deltagare om det är väldigt få deltagare i varje insats, säger Yvonne Thorsen.
Att 1,2 miljarder, 15 procent av anslagen, går tillbaka till statskassan kan låta mycket, men varför går inte mer tillbaka om platserna i flera fall bara fylls till hälften? Enligt regelverket måste Arbetsförmedlingen lämna tillbaka de medel som inte används.
Det går, enligt Yvonne Thorsen, inte generellt att dra ett likhetstecken mellan överskattning och återlämnade bidrag, delvis på grund av att det handlar om flera olika insatser över många år. Det går inte heller att förvänta sig plus/minus noll, men att det rör sig om flera hundratals miljoner fel i beräkning tycker Riksrevisionen är problematisk.
– Just för 2016 kan vi se att det finns ett tydligt samband mellan att man överskattade deltagarantalet, i bland annat trainee-jobben och extratjänsterna, och att Arbetsförmedlingen inte gjorde av med sina resurser. För andra år kan det bero på att konjunkturen utvecklas på annat sätt än förväntat. Men det är en faktor som påverkar.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
