Stor risk att Socialdemokraternas nya strategi misslyckas

ANALYS. En ny analys från Institutet för framtidsstudier av väljardata från opinionsinstitutet Novus visar att Socialdemokraternas restriktiva migrationspolitik har liten chans att locka tillbaka väljare som lämnat partiet för Sverigedemokraterna. Risken för nettoförluster är troligen större, menar tre forskare.

Socialdemokraterna (S) har gått till val med den uttalade valstrategin att vinna tillbaka väljare från SD, där 350 000 väljare som uppges stå emellan S och Sverigedemokraterna (SD) har pekats ut som en av två prioriterade målgrupper. Som ett led i denna strategi har Socialdemokraterna aviserat en radikal förändring i sitt migrationspolitiska program, som i praktiken har inneburit ett närmande till SD:s politik. Man har även i bredare bemärkelse valt att kraftigt fokusera på sociokulturella frågor, såsom säkerhet och lag och ordning.

Hur stor är då Socialdemokraternas chans att lyckas med denna strategi? För att besvara den frågan behöver vi veta mer om de väljare som har lämnat Socialdemokraterna för att söka sig till SD. Vi har gett Novus i uppdrag att genomföra en undersökning bland 2217 SD-väljare, av vilka 491 tidigare har röstat på Socialdemokraterna och 899 tidigare har röstat på Moderaterna (enligt frågorna ”Har du röstat på något parti förutom SD?”; ”Om så: vilket var det parti du senast röstade på?”). Utöver det har vi även, som jämförelsepunkter, samlat in data från 548 socialdemokratiska väljare och 634 moderatväljare.

Vår bedömning är att Socialdemokraternas möjlighet till en nettovinst av väljare med den valda strategin är ytterst begränsad, och att riskerna är större.

Den generella bilden är att de väljare som har lämnat Socialdemokraterna för SD inte skiljer sig från övriga SD-väljare, medan de avviker kraftigt från de S-väljare som fortfarande röstar på Socialdemokraterna. Ett undantag från den bilden rör attityder till den socioekonomiska politiken, där SD-väljare som tidigare röstat på Socialdemokraterna står något till vänster om övriga SD-väljare.

Det mer anmärkningsvärda är emellertid att de väljare som lämnat Socialdemokraterna för SD tenderar att stå betydligt längre till höger i socioekonomiska frågor än de som fortfarande röstar på Socialdemokraterna (figur 1 nedan). De är mycket mer positiva till sänkta skatter och vinstdrivna privata alternativ inom vården, och mer benägna att tycka att den offentliga sektorn är för stor.    

Figur 1. Andel (%) svarande per väljargrupp som instämmer helt eller delvis i påståenden om socioekonomiska frågor. OBS! Den fjärde frågan i figuren formulerades ”Inkomstskillnaderna bör minskas” och i figuren presenteras andel svarande som tar helt eller delvis avstånd från påståendet.

När det gäller SD:s profilfråga, invandringsfrågan, ser vi däremot inga skillnader mellan tidigare socialdemokratiska väljare och övriga SD-väljare. Medan en majoritet av nuvarande socialdemokratiska väljare inte tycker att invandringen till Sverige bör minskas, anser nära nog samtliga SD-väljare att så bör ske – och tidigare socialdemokratiska väljare i samma utsträckning som andra SD-väljare.

Figur 2. Andel (%) svarande per väljargrupp som instämmer helt eller delvis i att invandringen till Sverige bör minskas.

Man skulle kunna tänka sig att de väljare som gått från Socialdemokraterna till SD har andra skäl till att vilja minska invandringen än vad andra SD-väljare har, till exempel att de oftare ser invandring som ett ekonomiskt snarare än ett kulturellt hot, eller att de mindre ofta hyser djupare liggande antipatier mot invandrare och inte endast oro inför invandring. Om så vore fallet, skulle man kunna tänka sig att dessa väljare inte känner sig helt och hållet hemma hos SD, utan röstar på partiet i brist på andra partier som driver en invandringsrestriktiv linje. Sådana väljare skulle troligen vara mer mottagliga för Socialdemokraternas kraftiga kursomläggning i invandringsfrågan.

Men som vi ser i figurerna 3 och 4 nedan finns det inget stöd för den hypotesen. SD-väljarna skiljer kraftigt ut sig gentemot de socialdemokratiska väljarna, med mer än dubbelt så många väljare som anser att invandringen kostar för mycket i offentliga resurser och att invandring leder till ökad kriminalitet, och fyra gånger så många som anser att det är ett problem att invandringen försvagar den svenska kulturen. Vi kan vidare konstatera att de SD-väljare som tidigare har röstat på Socialdemokraterna inte skiljer sig från övriga SD-väljare; om något tenderar de att vara mer benägna att se invandring som både ett ekonomiskt och ett kulturellt hot.

Figur 3. Andel (%) svarande per väljargrupp som instämmer helt eller delvis i påståenden som mäter synen på invandring som ett ekonomiskt eller kulturellt hot.

Inte heller när det gäller benägenheten att föredra infödda svenskar som grannar (som i tidigare forskning har använts som ett mått på etnocentrism), att inte vilja få en invandrare som chef eller ingift i familjen (som tidigare har använts som en indikation på xenofobi) eller tendensen att instämma i påståendet att visa folkslag är mer intelligenta än andra, skiljer sig väljare som har lämnat Socialdemokraterna för SD i betydande grad från andra SD-väljare. Däremot är skillnaden mellan SD-väljarna och de som röstar på Socialdemokraterna – eller för den del Moderaterna – iögonfallande.

Figur 4. Andel (%) svarande per väljargrupp som instämmer helt eller delvis i påståenden som mäter attityder gentemot invandrare.

Bilden som tecknats hittills tyder på att de väljare som har lämnat Socialdemokraterna för SD har hittat ett parti där de passar väl in, och att det ska mycket till för att de ska vilja vända tillbaka igen. Den tolkningen bekräftas av att 80 procent av dessa väljare uppger att de skulle se positivt på Sveriges framtid om SD styrde landet (figur 5). Den siffran är visserligen något lägre än för de väljare som kommit till SD från Moderaterna, men lika hög som hos övriga SD-väljare.

Figur 5. Andel (%) svarande per väljargrupp som skulle se Sveriges framtid mycket eller ganska positivt om Socialdemokraterna, Sverigedemokraterna eller Moderaterna styrde.

Ännu mer intressant är att betydligt fler av de tidigare socialdemokratiska SD-väljarna skulle se positivt på Sveriges framtid om Moderaterna styrde regeringspolitiken än om Socialdemokraterna gjorde det. Så inte ens om dessa väljare skulle lämna SD är det säkert eller ens troligt att mer än en minoritet av dem skulle välja att återvända till Socialdemokraterna. När vi bad väljarna att ange sitt andrahandsval (figur 6) såg vi även att de väljare som hade lämnat Socialdemokraterna för SD i högre utsträckning nämnde Moderaterna (34 procent) än Socialdemokraterna (20 procent).

Figur 6. Andrahandsval (%) per väljargrupp.

Samtidigt verkar risken för ytterligare väljarflykt från Socialdemokraterna till SD vara liten: endast 6 procent av S-väljarna uppger att de har SD som andrahandsalternativ (vilket kan jämföras med att hela 38 procent av moderatväljarna uppger SD som andrahandsval). Detta ligger i linje med den relativt liberala och toleranta inställning till invandring och invandrare som de flesta socialdemokratiska väljare uppvisar i figurerna 2-4 ovan.

Om vi tittar närmare på hur andrahandspreferenserna är fördelade bland S-väljarna ser vi också att en majoritet av dem – 58 procent – nämner partier som står för en mer öppen och liberal migrationspolitik: 35 procent nämner Vänsterpartiet, 10 procent Miljöpartiet, 10 procent Centerpartiet och närmare 3 procent Feministiskt initiativ). Man kan spekulera i att delar av dessa väljare reagerar negativt på Socialdemokraternas migrationspolitiska kursomläggning och kan komma att överväga partibyte.

Den samlade bilden är att vi troligen kommer att se relativt små väljarflöden mellan Socialdemokraterna och SD. De allra flesta av de väljare som hade en dragning åt SD eller dess politik har redan lämnat partiet, medan andelen väljare som Socialdemokraterna kan vinna tillbaka från SD genom att driva sin politik i en restriktiv och auktoritär riktning med stor sannolikhet är liten.

De väljare som har lämnat Socialdemokraterna för SD har hittat ett parti där de passar väl in.

Sociokulturella frågor – däribland invandringsfrågan – tenderar att vara polariserande till sin natur och de partier som företräder något av ytterlighetsalternativen tenderar att gynnas när sådana frågor hamnar högt på dagordningen, medan övriga partier ofta har mer att tjäna på att försöka flytta fokus till andra frågor. Socialdemokraterna kommer inte att kunna utmana SD om positionen som det mest invandringsrestriktiva partiet eller, relaterat, som det mest förtroendegivande partiet för väljare som har starka preferenser för en invandringsrestriktiv politik.

Om SD upplever att deras position är hotad kommer de att förflytta den ytterligare i en än mer restriktiv och auktoritär riktning. Socialdemokraternas omsvängning mot en alltmer restriktiv invandringspolitik och ett tydligare fokus på nationella värderingar motiveras huvudsakligen väljarstrategiskt snarare än ideologiskt, och riskerar därmed att krocka med partiaktivisternas och betydande delar av de partilojala väljarnas förväntningar om hur ”deras” parti bör agera. Detta skiljer sig från SD, vars rörelser högerut i dessa frågor står i samklang med partiets etniskt-nationalistiska ideologi och kärnväljarnas förväntningar.

Vår bedömning är att Socialdemokraternas möjlighet till en nettovinst av väljare med den valda strategin är ytterst begränsad, och att riskerna är större:

• Den bidrar till att fokus flyttas från partiets ”hemmaplansfrågor” – relaterade till socioekonomisk omfördelningspolitik – för att istället låta valrörelsen handla om frågor som ”ägs” av andra partier.
• Den riskerar att så splittring inom partiorganisationen och alienera partiaktivister, vilket vi i viss utsträckning redan har sett tecken på.
• Den riskerar att stöta bort mer flyktingvänliga och kulturliberala väljare.
• Den riskerar slutligen också att bidra till en ond cirkel, a race to the bottom, där appropriering av SD:s politik leder till att SD radikaliserar sin politik ytterligare, vilket följs av ytterligare appropriering och så vidare, tills man når en punkt som de allra flesta inom socialdemokratin hade uppfattat som fullständigt oacceptabel i ursprungssituationen – och där SD de facto kommer att stå som segrare genom att ha fått igenom sin politik.

Jens Rydgren
Professor i sociologi vid Stockholms universitet och forskare vid Institutet för framtidsstudier

Kirsti Jylhä
FD i psykologi och forskare vid Institutet för framtidsstudier

Pontus Strimling
Docent i nationalekonomi och forskare vid Institutet för framtidsstudier

Här kan du läsa mer om hur studien genomfördes. Forskarna kommer att redovisa en fördjupad analys av samma data i en rapport som presenteras under Almedalsveckan.

***

Följ Arena Essä på Facebook