land & stad Stödet för SD kopplas ofta till ekonomisk status och geografi, men sanningen är mer svårfångad. Det menar Erik Vestin i en av två nya rapporter från LO som tar sig an frågorna om skillnader i livsvillkor och partisympatier mellan stad och landsbygd.
I dag röstar riksdagen om propositionen »En sammanhållen politik för Sveriges landsbygder« – ett förslag som knappt alls har fått någon uppmärksamhet. Kanske delvis på grund av att det idag också fattas beslut om de betydligt mer omtvistade förslagen om att införa ett vinsttak i välfärden och att ge en ny chans att få stanna i Sverige till 9 000 ensamkommande unga från Afghanistan.
Men om man ska tro Centerpartiets riksdagsledamot Peter Helander så kan bristen på uppmärksamhet ha att göra med bristen på innehåll.
– Nu ska vi rösta om en mening med ett mål som är ungefär som fred på jorden, sa han under ett LO-seminarium på torsdag morgon.
Under seminariet diskuterades glesbygdspolitik utifrån två nypublicerade LO-rapporter om skillnader mellan stad och land för dels människors livsvillkor, dels vad gäller stödet för Sverigedemokraterna.
Både Sören Häggroth, författare till »Ojämlikhetens geografi« och tidigare statssekreterare, och Peter Helander var överens i sin besvikelse över regeringens förslag till landsbygdspolitik.
– Jag hade förväntat mig mer av regeringen. Vi i Landsbygdskommittén föreslog nedskrivning av studielån och differentierade arbetsgivaravgifter, som man har i Norge, sa Sören Häggroth.
Siffror visar att år 2040 kommer 86 procent av Sveriges befolkning att bo i någon av storstadsregionerna eller tätbebyggda regioner nära en större stad.
– Det här har stor betydelse, inte minst för hur de politiska prioriteringarna kommer att se ut, sa Sören Häggroth som nämnde stora investeringsbehov i de urbana områdena och ytterligare skillnader i skatteintäkter mellan stad och landsbygd.
De som växt upp på landsbygd och bor kvar där är mer flyktingkritiska än de som flyttat till städer.
I dag skiljer sig kommunalskattenivån med i snitt 5 kronor mellan kommunerna i Norrlands inland och några av Sveriges rikaste kommuner som Täby och Danderyd. Som många tidigare varnat för finns en smärtgräns i hur mycket glesbygdskommuner med dålig ekonomi kan höja skatterna, men även om staten skulle skjuta till pengar för att hindra sådana skattehöjningar framöver kommer det stora problemet med personalförsörjning att bestå, menar han.
– Det är dags att vi börjar prata om det här, sa Sören Häggroth.
Han konstaterade också att EU:s landsbygdspolitik knappast har bidragit till att minska klyftan mellan städer och landsbygd.
Erik Vestin, doktorand i statsvetenskap som skrivit den andra av LO-rapporterna – »Sverigedemokraterna i den svenska geografin« – har granskat om skillnaderna i vilket parti man röstar på har ökat mellan stads- och landsbygdsbor. Det visar sig att kopplingen mellan boendeort och röstning är mer eller mindre oförändrat de senaste 50 åren.
– Skillnaden i det politiska stödet mellan städer och landsbygd ökar inte generellt – men den ökar när det gäller stödet till SD, sa Erik Vestin, doktorand i statsvetenskap under sin presentation.
En utveckling är samtidigt att MP, KD och L har blivit mer urbana partier, medan V och S blivit mer rurala i sitt väljarstöd.
Erik Vestin har försökt koppla stödet för SD till ekonomiska klyftor, som i sin tur hänger ihop med att bo antingen i stad eller i landsbygd. Men den kopplingen visade sig inte vara helt självklar att göra.
– De som växt upp på landsbygd och bor kvar där är mer flyktingkritiska än de som flyttat till städer. De som flyttat från stad till landsbygd är mer flyktingkritiska än de som bor kvar i staden, sa Erik Vestin.
Det här sambandet mellan attityder till flyktinginvandring och bo i stad eller på glesbygd, kan hänga samman med att personer med mer liberala åsikter i bredare bemärkelse oftare är de som flyttar till större orter, menade doktoranden.
Däremot finns mer svårförklarade geografiska skillnader i stöd för SD, som att invånare i Norrland – som på många håll drabbas av utflyttning och ekonomisk nedgång då gamla näringar försvunnit – röstar i så pass liten utsträckning på SD, medan partiet har sitt starkaste stöd i Skåne. Försök att förklara det här handlar bland annat om att fascistiska partier hade stort stöd i Skåne på 1930-talet, och för Norrlands del om att där har saknats adel och andra högre samhällsklasser.
Löftet om självförverkligande och valfrihet – det finns inte på landsbygden.
Även Po Tidholm, författare och journalist med landsbygdsfrågor som sitt huvudområde, tror att förklaringen ligger i en homogen arbetarklassbefolkning i Norrland. Däremot kan S inte räkna med att behålla så stort stöd som de har haft hittills bland Norrlands invånare.
– Socialdemokraterna får stå till svars för det man är besviken över. Jag tror att vi ser en eftersläpning i Norrland, och att SD-stödet kommer öka. 2014 års valresultat för SD på riksnivå kommer vi se bland norrländska väljare i årets val, sa han.
En förklaring till att landsbygdsinvånare känner sig så övergivna i dag är, enligt Po Tidholm, att de inte omfattas av vad han kallar »det moderna löftet«
– Självförverkligande och valfrihet, bättre service – det finns inte på landsbygden. Det har inte öppnat ett enda nytt apotek och de som finns har sämre öppettider idag, sa Po Tidholm.
Han menar också att hela bilden av en grönomställning målas i urbana färger, med bilfria gator och subventionerade elcyklar – en tillvaro som är riktigt positiv för stadsbon, men saknar motsvarighet för landsbygdsbon.
Värt att komma ihåg när landsbygdsfrågor diskuterats är att skillnaderna inom kommuner ofta är större än mellan kommuner, påpekade Peter Helander (C ).
– Vi kan ta Malungs kommun som exempel: Sälen går som tåget – men i tätorten Malung bommar butiker igen, sa han.
Po Tidholm replikerade senare på det exemplet med skillnaden mellan Sälen och Malung:
– Det är för att den ena förmår leva upp till den urbana medelklassens förväntningar av vad landsbygden bör vara och den andra gör inte det, sa han.
Enligt Po Tidholm har det han kallar konkurrenspolitiken mellan kommuner lett till en destruktiv utveckling där kommuner satsar miljontals kronor för att verka attraktiva för potentiella inflyttande personer och företag, och där de inte kan vara ärliga mot den egna befolkningen om hur dåligt ekonomin går.
– Det är en grogrund för missnöjespolitik. Före omläggningen fanns incitament för kommuner på glesbygd att gnälla för då kunde man få hjälp från staten, men nu gör man tvärtom, sa Po Tidholm.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
