Infrastrukturskulden Sveriges infrastruktur behöver rustas upp med runt 300 miljarder för att hålla måttet och ytterligare två utgiftsposter tillkommer. Det visar en ny rapport från teknikkonsultföretaget WSP.
Knappt en vecka efter att en bro rasat i Italien och orsakat 38 människor livet så kommer teknikkonsultföretaget WSP med en rapport som gör en uppskattning av den svenska infrastrukturskulden. Något som Svenska Dagbladet var först med att rapportera.
Skulden bedöms vara runt 300 miljarder kronor och har uppstått som en konsekvens av att infrastrukturinvesteringar, drift och underhåll under lång tid inte har stått i proportion till den svenska ekonomins utveckling.
Jämfört med toppåren under 1960- och 70-talet, då en stor del av dagens vägar, järnvägar och va-nät byggdes ut, är infrastrukturinvesteringarna betydligt lägre i dag, sett till andelen av BNP.
Dessutom tillkommer två utgiftsposter.
Investeringsbehovet som kommer av befolkningstillväxten är ännu större. Städerna växer och behöver fler vägar, skolor och vattenledningar. Pendlings möjligheterna måste byggas ut.
Det demografiska skiftet vi står inför, med många fler äldre, kommer även kräva att fler sjukhus och fler äldreboenden byggs – och underhålls.
Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, beräknar att bara vården, skolan och omsorgen de närmaste åren kommer att ha ett investeringsbehov på 200 miljarder kronor per år, skriver SvD.
Samtidigt satsar regeringen extra på infrastrukturen. I sin nationella infrastrukturplan föreslås investeringar på sammanlagt 700 miljarder kronor de kommande tolv åren, runt 100 miljarder kronor mer än tidigare.
Maria Börjesson, professor i ekonomi vid KTH och forskare i trafikekonomi på VTI, säger till SvD att hon tror att de pengar som regeringen vill satsa på infrastruktur de kommande åren räcker, om politikerna bara gör rätt saker.
– Jag menar att det är en myt att vi har en infrastrukturskuld. Problemet är att politikerna fokuserar för mycket på stora, dyra projekt och för lite på mindre projekt som skulle underlätta vardagen för vanligt folk, säger hon.
Som exempel kan tas förslagen för höghastighetståg, som sammanlagt skulle kosta omkring 300 miljarder. Maria Börjesson menar att åtgärder ofta görs störst nytta där volymerna finns.
– Eftersom kostnaden är gigantisk så kommer de bli en gökunge som tränger ut smartare projekt som underlättar arbetspendling och människors vardag. Man glömmer lätt bort att det är fler passagerare som använder tunnelbanan i Stockholm under ett dygn än som åker tåg mellan Stockholm och Göteborg under ett år.
Läs mer: Har tåget gått för överskottsmålet?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
