Det skorrar falskt från det moderata valbudskapet

När Moderaterna går till val på »lika möjligheter« är det en av valets största bluffar. Partiet vill urholka socialförsäkringssystemen ytterligare, sänka skatter för rika och vägrar röra det fria skolvalet – faktorer som mer än några ger barn en ojämlik start i livet.

Moderaternas centrala slagord på årets valaffischer är »Lika för alla«. Det preciseras genom ytterligare tre ord: »Rättigheter, Skyldigheter, Möjligheter«. Budskapet går inte att tolka på annat sätt än att rättigheter, skyldigheter och möjligheter ska vara lika för alla.

»Lika möjligheter för alla« är en välkänd socialliberal princip. Livet behöver inte bli lika gott för alla, men åtminstone bör möjligheterna vara desamma. Särskilt viktigt är att startpunkten i livet är jämlik.

Från vänster brukar den hållningen kritiseras. Lika möjligheter för alla är förenligt med att de sociala och ekonomiska klyftorna mellan människor blir stora. Även om alla får en jämlik start kan gapet bli omfattande senare i livet.

Det finns emellertid goda skäl att ta den socialliberala principen på allvar. Det är djupt stötande att barn redan från födseln ska ha totalt olika förutsättningar. Men frågan är vad de moderata slagorden betyder för partiet självt. Detta är verkligheten:

• De fattigaste föräldrarna i Sverige består av arbetslösa, sjukskrivna och mottagare av ekonomiskt bistånd. Inom dessa grupper har inkomstfattigdomen ökat under de senaste decennierna, det vill säga allt fler tjänar mindre en 60 procent av medianinkomsten. Orsaken är att välfärdssystemen urholkats. Det är i sin tur den främsta förklaringen till barnfattigdom. Den rödgröna regeringen har visserligen höjt nivåerna i flera ersättningar, men långt mer behöver göras. Om Moderaterna trodde på lika möjligheter för alla borde de föreslå högre a-kassa, bättre sjukförsäkring och ett högre försörjningsstöd.

Om Moderaterna trodde på lika möjligheter för alla borde de föreslå högre a-kassa, bättre sjukförsäkring och ett högre försörjningsstöd.

Moderaterna vill istället gå motsatt väg. Partiet skyr alla »bidrag« och lovar att skära ned i dem och återinföra tidsbegränsningen i sjukförsäkringen.

• En procent av den svenska befolkningen äger 40 procent av den totala svenska förmögenheten. Ojämlikheten innebär att barn redan när de föds har helt olika materiella förutsättningar. Om Moderaterna trodde på lika möjligheter för alla borde partiet föreslå någon form av beskattning av de rikaste, kanske i form av en arvsskatt. En idé som liberalen John Stuart Mill förordade. En annan möjlighet vore att öka kapitalbeskattningen, något som Socialdemokraterna just har utlovat och Vänsterpartiet drivit sedan länge.

Moderaterna föreslår istället skattereformer som ytterligare skulle gynna höginkomsttagare.

• I Sverige har likvärdigheten i skolan försämrats. Föräldrarnas utbildningsnivå får allt större utslag på elevernas resultat. Klyftan i resultat mellan olika skolor har också ökat. Aktuell forskning visar att kombinationen av fri etableringsrätt för privata friskolor och det fria skolvalet bidragit till den ökade segregationen. Det har skapat en skola som inte är lika för alla. Tillsammans med bostadssegregationen bidrar skillnader i utbildningsnivå till att permanenta det sociala arvet. Ett barn som föds av långutbildade föräldrar i Danderyd lever i genomsnitt 18 år äldre än ett barn som föds av kortutbildade föräldrar i Vårby i Huddinge.

Men Moderaterna vill till varje pris skydda de privata välfärdsföretagens rätt att ta ut obegränsad vinst. Moderaterna vill också behålla den fria etableringsrätten för privata fristående skolor och tillåta dem att använda köer som garanterar att barn som redan har ett försprång kommer in på »vinnarskolor«.

Moderaternas slogan om »Lika för alla« kopplat till »möjligheter« är en av valets största bluffar. I själva verket driver partiet en politik som pekar i rakt motsatt riktning.