Rasism Det är 80 år sedan kristallnatten ägde rum och trots världens kollektiva minne om förintelsen så ökar medlemsantalen och aktiviteten inom extremhögern. Så här vill riksdagspartierna hantera frågan om rasistiska organisationers vara eller icke vara.
På senare år har aktiviteten hos den mest radikala delen av extremhögern ökat. Aktivitetsnivån är idag den högsta sedan Expo började med sina mätningar 2008.
Efter flera uppmärksammade nazist-demonstrationer, i bland annat Göteborg, Ludvika och Visby, tillsatte den dåvarande regeringen den femte juli i år en utredning för att se över möjligheterna att förbjuda symboler förknippade med rasism och nazism.
Frågan har också kommit upp på den politiska dagordningen om en framkomlig väg är att förbjuda organiseringen kring rasistiska ideologier och den diskuterades även på Svenska Kommittén mot Antisemitism, SKMA, seminarium under fredagseftermiddagen.
– Det är juridikens uppgift att på ett rättssäkert sätt svara på samhällsproblem vi har. Kärnan i problemet är inte att det är individer som går över en gräns, utan det är ett ideologiskt problem och då är ju svaret på det problemet att angripa ideologins organisering. Det blir givetvis en inskränkning av vårat fri- och rättighetsskydd, men fri- och rättigheter är inte absoluta rättigheter, och görs det på rätt sätt så tror jag att det har en vinnande effekt för just fri- och rättigheterna, säger Anna Rogalska Hedlund, specialiserad på fri- och rättighetsjuridik.
Ett arbetet för att tillämpa regeringsformens andra kapitel, paragraf 24, som ger rätt att förbjuda sammanslutningar som »innebär förföljelse av en folkgrupp på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller annat liknande förhållande«, har inletts och justitieminister Morgan Johansson (S) tror att oavsett vilken regering som tillträder så är det här en fråga som kommer behöva behandlas.
– Ett förbud löser såklart inte alla problem, men det är inget starkt argument att bara för att man inte kan lösa alla problem i ett slag, så ska man inte göra någonting alls, säger Morgan Johansson (S) på SKMA:s seminarium.
En majoritet av riksdagspartierna är försiktigt positiva till förslaget. Även om åsikterna går isär kring exakt ett sådant förslag ska utformas. För det kan komma att innebära komplicerade gränsdragningar och stora uppoffringar. Det menar Anna Jonsson Cornell är professor i komparativ konstitutionell rätt och docent i konstitutionell rätt vid Uppsala universitet.
– Ett eventuellt förbud väcker många frågor. Dels om det verkligen stävjar utvecklingen eller tvärtom, och hur man ska lösa tillämpnings- och gränsdragningsproblem, men också frågor kring den principiella aspekten: vill vi kunna förbjuda ideologier? Det kan leda till ett sluttande plan, säger Anna Jonsson Cornell.
Bland riksdagspartierna är det Vänsterpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna om är mest tveksamma till förslaget.
– Som feminist och antirasist skulle jag vilja svara ja på frågan om vi ska förbjuda, men som en lagstiftande person måste jag säga nej. Vänsterpartiet tror inte att det grundläggande problemet löses av den här typen av förbud. Jag tror inte det går att förbjuda åsikter och ideologier, säger Linda Snecker från Vänsterpartiet.
Både Linda Snecker och Liberalernas Fredrik Malm vill se att tillämpningen av dagens lagstiftning skärps. Sverigedemokraterna, som inte var med på SKMA:s seminarium, har tidigare sagt att de exempelvis vill se att terrorlagstiftningen används mot grupper likt NMR.
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
