Rasism Andelen som uppger att de har utsatts för främlingsfientliga hatbrott i Sverige är låg och det finns ingen tydlig ökning i den officiella statistiken. Trots det anser 44 procent av befolkningen att rasismen i Sverige ökar. Varför är det så?
Förra året lade en judisk förening ned sin verksamhet i Umeå då hoten från extremhögern blev för många, under höstens förtidsröstning och val uppmärksammades det att valförrättare med utländskt påbrå fick utstå nedsättande kommentarer av väljare, och i förra veckan avslöjade Aftonbladet att en överläkare på Karolinska universitetssjukhuset ska ha trakasserat och mobbat flera judiska läkarkollegor.
Händelserna ovan är bara ett axplock av den medierapportering som synts de senaste månaderna. De senaste åren har media rapporterat om flera fall där grupper eller individer utsatts för rasism och antisemitism. Enligt Forum för Levande Historia har medierapporteringen om antisemitism ökat markant i slutet av 2017.
Kanske är det en förklaring till att 44 procent av de tillfrågade i en Novus-undersökning, som presenterades i en rapport tidigare i år, anser att rasismen i Sverige har ökat det gånga året.
För i statistiken finns det inga sådana entydiga trender. I Diskrimineringsombudsmannens statistik ligger antalet anmälningar på en stabil nivå, där omkring 30 procent av anmälningarna har främlingsfientliga förtecken.
Antalet polisanmälda hatbrott följer även de en relativt plan kurva med en viss ökning mellan 2013 till 2015 för att därefter minska till 2016.
– Den hatbrottsstatistik vi har bygger på polisanmälda brott och enligt den ökade antalet polisanmälda identifierade hatbrott med främlingsfientliga förtecken mellan åren 2013 till 2015, för att sedan minska något till år 2016 igen, säger Sara Westerberg, utredare på Brottsförebyggande rådet, Brå.
Hon tillägger att det av statistiken är svårt att dra allt för stora slutsatser av polisanmälningarna eftersom att det är långt ifrån alla brott som anmäls, och hänvisar till NTU, Nationella trygghetsundersökningen.
NTU uppskattar att 145 000 människor utsattes för främlingsfientliga hatbrott år 2015. Det är den högsta uppskattningen på nästan tio år, men 2014 års uppskattning landade på 107 000 så variationen mellan år är stor och inte heller statistiskt säkerställd. Skillnaderna mellan år påverkas också av att det är ett förhållandevis litet antal respondenter som svarat att de har blivit utsatta för hatbrott, vilket skapar större osäkerhet i skattningarna.
– Om man använder sig av NTU och jämför det uppskattade antalet personer som utsätts för hatbrott med anmälda fall av hatbrott som finns i hatbrottsstatistiken så ser man att mörkertalet är stort. Tittar vi på de senaste årsvisa resultaten, de från 2015 så uppskattar NTU att 145 000 personer utsatts främlingsfientliga hatbrott och sedan jämför med de polisanmälda hatbrotten med främlingsfientliga motiv, för samma år, så var de 4765 stycken. Det är visserligen uppskattade siffror från NTU, men det säger ändå någonting om att det är långt ifrån alla brott som fångas upp bland polisanmälda brott, säger Sara Westerberg.
Att mörkertalet är stort tycker professor i sociologi vid Umeå universitet, Mikael Hjerm, inte är så konstigt. Så är det med nästan all brottsstatistik säger han. Han tycker heller inte att det är så märkligt att många tror att rasismen ökar och jämför med annan brottslighet.
– Att det är många i Sverige som tror att främlingsfientligheten ökar är inte så förvånande. SD har gått framåt rejält och eftersom att de driver den här typen av frågor så tror folk att rasismen ökar. Dessutom artikuleras frågan mycket mer i media idag än vad den gjordes för tio år sedan, frågan har uppmärksammats mer. Det är som att de flesta svenskar tror att brottsligheten ökar fantastiskt mycket, vilket den inte gör, men pratar vi om det så tror folk att det ökar, säger Mikael Hjerm och tillägger:
– Det finns inga tecken på att främlingsfientligheten ökar i Sverige.
Mikael Hjerm hänvisar till de attitydmätningar som European Social Survey gör vartannat år.
Sverige toppar ESS:s resultat när de försöker fånga attityder gentemot migration. En klar majoritet av svenskarna tycker att Sverige har blivit ett bättre land på grund av migrationen.
Resultatet är visserligen från året innan den stora flyktingvågen 2015 men forskarna skriver ändå att de är förvånade av resultatet.
»På grund av de ökade nivåerna av migration i många av de här länderna sedan 2002, och den ökade politiska positioneringen i migrations frågan, hade vi förväntat oss att attityderna skulle ha blivit mer negativa. Dock var det inte det vi fann. Som figur 1 visar, på ett övergripande plan, har den europeiska befolkningen blivit lite mer positiva, inte negativa, till den påverkan migrationen har på deras samhällen«.
– Attityderna gentemot migration ligger ganska stabilt över en 15–20-årsperiod. Sker det någonting så är det möjligtvis en liten minskning, men jag skulle säga att det är stabilt, säger Mikael Hjerm.
Den bilden stärks något av Mångfaldsbarometern senaste mätning från 2018 som visar att det fortfarande är en klar majoritet, 6 av 10 svenskar, som tycker att mångkultur berikar det svenska samhället. Flera andra värden ligger stabilt eller ökar, så som attityder till mångfald ur ett boende- och arbetsperspektiv.
Men Mångfaldsbarometern påvisar också en negativ trend. Attityderna till mångfald i ett religiöst och kulturellt perspektiv försämras och når bottennoteringar. Och trots att nästan 60 procent fortfarande tycker att mångfald är berikande så har de som tar avstånd från det påståendet, på fyra år, gått ifrån 13 procent till 22 procent i årets mätning.
Även SOM-institutets senaste attitydmätning vittnar om att människors inställning till migration har förändrats. 53 procent av de svarande tyckte att förslaget att ta emot färre flyktingar var bra, medan 23 procent var emot. Att jämföra med för två år sedan då samma fråga, om det är ett bra förslag att ta emot färre flyktingar, fick medhåll av 40 procent, medan nästan lika många inte höll med.
Läs mer: Borde Sverige förbjuda rasistiska organisationer?
Även om Mikael Hjerm i sin forskning inte ser några tecken på att främlingsfientlighet och rasism ökar så tyder hans forskning ändå på att legitimeringen av rasistiska åsikter ökar.
– Folk kan ju tycka vad de vill och så länge de inte realiserar sina attityder så är det ju varken ett problem eller någonting bra, beroende på vilka attityder det gäller. Någonting som vi misstänker, men som vi inte vet, är, att om legitimeringen ökar för att tycka vissa saker då finns det en risk att även handlingsbenägenheten ökar. Människor med främlingsfientliga åsikter som upptäcker att de delar de åsikterna med många andra, kan få ökad benägenhet att handla därefter, men det är som sagt bara en misstanke, det skulle kunna vara så, men vi vet inte.
Marie Demker, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet som jobbat med SOM-Institutets senaste attitydmätning rörande migration, anser att förändringen i opinionen från 2015 framförallt beror på den väsentligt stramare flyktingpolitik som regeringen införde sent samma år.
– Det grundläggande är policyförändringen. Som människor är vi känsliga för den typen av signaler. Om man har förtroende för det politiska systemet, och systemet signalerar att »det här klarar vi inte, det här är för mycket«, då har man en tendens att justera sin uppfattning, säger hon till TT och tillägger, med hänvisning till flyktingmottagandet 2015:
– Sedan kan man självklart inte, särskilt inte på kommunal nivå, bortse från de väldigt stora problem som uppstod när det kom så många människor på en gång.
Sedan 2015 har också antalet attentat mot flyktingboenden blivit allt vanligare. Under 2016 anlades, eller försökte det anläggas bränder, 92 gånger runt om i landet på olika asylboenden, eller tilltänkta sådana. I en majoritet av dem var gärningsmannen okänd, alltså inte boende på anläggningen.
Under 2015 var antalet bränder runt 30 stycken.
Expo ser en ökad aktivitet bland vitmakt rörelsen i Sverige. Den årliga sammanställning av aktivism inom den rasideologiska miljön som Expo gör visar att 2017 var ett exceptionellt år – aldrig förr har så många nazistiska aktiviteter dokumenterats.
Under 2017 dokumenterades 3 660 aktiviteter runt om i Sverige. Ökningen är markant jämfört med föregående toppår, 2016, då vi såg 3 064 aktiviteter.
– Vitmaktrörelsen och då framförallt Nordiska Motståndsrörelsen är mer aktiva idag än för tio år sedan och antisemitismen har fått en bredare acceptans inom extremhögern i stort och tar ett större utrymme än tidigare, säger Daniel Poohl, vd för Expo, som säger sig se en förändring i samhället.
– Den bilden jag har och som Expo får när vi är ute och föreläser och träffar människor är att det onekligen har hänt någonting de senaste åren. Det vi ser är en mobilisering av den svenska rasismen.
Även Henrik Bachner, idéhistoriker och forskare och medlem i Svenska Kommitéen mot Antisemitism, SKMA, tycker sig se att antisemitismen är mer öppen och aggressiv idag än för tio år sedan även om det idémässigt är samma gamla myter och konspirationsteorier som lever vidare.
– Sättet de här de här åsikterna och föreställningarna sprids och kommuniceras är annorlunda, men innehållsmässigt är det samma som tidigare. På frågan om antisemitismen ökar eller inte så kan man definitivt säga att i och med nätet och sociala medier så ökar spridningen av antisemitism och andra former av rasism. Det är påtagligt, säger Henrik Bachner.
– De människor som hyser de här uppfattningarna hittar nu platser att mötas på, på ett helt annat sätt. Vilket i sin tur kan leda till att den här sortens uppfattningar kan förstärkas speciellt i forum där man inte möter någon som ifrågasätter eller säger emot, fortsätter han.
Även Daniel Poohl är inne på samma spår.
– Att vi upplever att någonting har förändrats i samhället kanske inte betyder att fler hyser främlingsfientliga åsikter, men de som har dem tar sig ton, syns och hörs mer i vardagen, på arbetsplatser, på släktträffen och i kompisgänget.
– Rasismen lever i Sverige och jag tror att om man ingår i majoritetssamhället så har man svårt att se det och förstå hur det maler ner människor att i sin vardag bli ifrågasatta och misstänkliggjorda, säger Daniel Poohl.
Läs mer: Borde Sverige förbjuda rasistiska organisationer?
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
