Internationell solidaritet kan rädda välfärden

Ledare Globala bolag satsar enorma pengar på lobbying för att driva fram osäkra anställningar och privatiseringar av välfärden. Läget är allvarligt. Ska den globala kapitalismen kunna tyglas behövs en stark global fackföreningsrörelse.

Den tyske sociologen och ekonomen Wolfgang Streeck är en av många som konstaterar att kapitalismen blivit global medan regleringen av ekonomin i huvudsak är nationell. För att kunna påverka ekonomi och arbetsmarknad behövs därför globala verktyg.

Streeck är knappast optimistisk när det gäller möjligheterna att lyckas med detta. En sak står dock klart, ska den globala kapitalismen kunna tyglas behövs en stark global fackföreningsrörelse.

I dagarna arrangerar den globala fackliga organisationen ITUC (International Trade Union Congress) en världskongress i Köpenhamn. Ett av fyra teman är just »regleringen av den ekonomiska makten«. I ett av de dokument som diskuteras framhåller ITUC att globala bolag satsar enorma pengar på lobbying för att driva fram osäkra anställningar och privatiseringar av välfärden.

Enligt ITUC utgör de globala storbolagens maktbegär ett hot mot »hållbara och trygga arbeten« och »anständiga inkomster«. I syfte att reglera den globala ekonomin ställer ITUC flera krav.

Det handlar bland annat om att förhindra skatteflykt och få bort skatteparadis. Ett annat krav är att storföretag ska tvingas ta ansvar också för de arbetstagare som är anställda i leverantörsleden. Det är där som lönerna är lägst och arbetsmiljön sämst. Dessa arbetstagare är också många. En granskning som ITUC utfört av 50 koncerner visar att 94 procent av dem som utförde jobben var anställda av leverantörer.

I många länder har de fackliga rättigheterna försvagats och särskilt i Europa har antalet fackliga medlemmar sjunkit

Ett verktyg består i att globala fackliga organisationer sluter globala avtal med transnationella företag. Genom de globala avtalen förbinder sig bolagen att respektera fackliga rättigheter och anständiga villkor oavsett var i världen de bedriver produktion. För närvarande existerar ett 130-tal sådana globala avtal.

Det betyder att bara är en bråkdel av alla världens storbolag har slutit ett globalt avtal, men det är ändå en början. Även många bolag med bas i Sverige har tecknat globala avtal, men det är inte alltid som svenska företag utmärkt sig som särskilt vänligt inställda till fackliga organisationer.

Tvärtom har flera svenska företag med tillverkning i omvärlden sparkat fackliga företrädare. Däribland Trelleborg i Sri Lanka (däckfabrik 2005), Mölnlycke Health Care i Thailand (textilfabrik 2011) och Electrolux i Thailand (tvättmaskinfabrik 2013).

Den globala fackföreningsrörelsen är visserligen världens största folkrörelse. ITUC representerar 207 miljoner arbetstagare i 163 länder. Läget är dock allvarligt.

I många länder har de fackliga rättigheterna försvagats och särskilt i Europa har antalet fackliga medlemmar sjunkit. De hårdaste fackliga striderna utspelar sig emellertid inte i Europa. I fabriksområdena i Bangladesh och Kambodja pågår sedan länge en segdragen kraftmätning för att ena och stärka de fackliga organisationerna.

I de framväxande industriparkerna i provinsen Rayong i Thailand äger en förbittrad kamp rum om att få bilda fackföreningar. I Brasilien utkämpar den fackliga organisationen CUT ett envig mot den nyvalde presidenten Bolsonaro. På alla dessa platser – och på många fler ställen där industrierna växer och där urbaniseringen skapar nya jobb på kontor och i skolor – står dragkampen och väger.

Antingen kommer starka fackföreningar att växa fram. Eller så kommer de fackliga initiativen att slås sönder genom en mix av repression och politisk kontroll. Utgången kommer att få en avgörande betydelse för alla världens arbetstagare.

PS. Bland medlemmarna i ITUC återfinns de svenska organisationerna LO, TCO och Saco. LOs ordförande Karl-Petter Thorwaldsson är vice ordförande i ITUC.