Har vi användning för begreppet »krigsekonomi« för att hantera klimatfrågan, och krävs det till och med en form av klimatdikatur? Det diskuterar Pernilla Hagbert, forskare på KTH, Max Jerneck, sociolog och miljödebattören Beatrice Rindevall.
Att rusta för en omställning till ett klimatvänligt samhälle har av flera debattörer liknats vid en gigantisk upprustning som den USA genomförde inför Andra världskriget – även kallat en krigsekonomi. Men i poddpanelen som medverkar i avsnitt 15 av Arena Tyckonomi råder det olika uppfattningar om huruvida krigsekonomi är en konstruktiv idé.
Pernilla Hagbert anser att en fundamental del fattas för att lyckas mobilisera folk i en krigsekonomi: en gemensam fiende.
– Om fienden är vi själva, hur gör man då? frågar sig Pernilla Hagbert.
Max Jerneck som forskar om hållbara energisystem vid Misum, Handelshögskolan, är däremot en anhängare av krigsekonomi. Det här eftersom det innebär en slags »våga-och-testa-allt«-inställning.
– När Sydkorea ställde om till en högindustriell ekonomi var det en slags krigsekonomi fast under fredliga förhållanden. Och mycket av det Japan lärde sig under andra världskriget hängde kvar även i fredstid, säger Max Jerneck.
– Krigsekonomin är en möjlighet att gå bortom ideologier. Om vi ser hur vi ska leva för att nå hållbarhetsmålen, så är de varken vänster eller höger, säger Beatrice Rindevall, miljödebattör och redaktör för Supermiljöbloggen.
Pernilla Hagbert har varit med och tagit fram en rapport med fyra olika scenarier för hur vi i Sverige kan leva klimatneutralt 2050.
Rapporten »Framtider bortom BNP-tillväxt« innehåller bland annat ett scenario som bygger mycket på cirkulär ekonomi och andra som bygger på en stor andel självförsörjning, genom odling, i mindre lokalsamhällen, lägre inkomster och kortare arbetsdagar.
Det här är scenarier som lätt avfärdas som orealistiska eller hippie-flummiga, vilket även Pernilla Hagbert känner igen.
– För vissa är det en utstuderad metod att försöka skjuta ned all förändringar av »business as usual« på det här sättet och på så sätt motverka beslut. Jag tycker att det är självklart att sådan här forskningsprojekt behöver göras, för just nu är vårt samhälle inte hållbart, säger Beatrice Rindevall.
Hon exemplifierar med instruktioner från näringslivsorganisationen Business Europe, som i ett läckt dokument uppmuntrar sina medlemmar att argumentera genom att säga »vi vill samma sak som ni, men just det där sättet är ett dåligt sätt att göra det på«.
Stockholm Resilience Center pekade nyligen i en rapport ut ett fåtal globala finansbolags avgörande roll för att genom sina investeringar förhindra eller motverka katastrofala klimateffekter.
Max Jerneck tror att det kan underlätta klimatkampen att det handlar om ett fåtal, identifierbara aktörer som ensamma har avgörande makt.
– Det finns en poäng med att det handlar om ett fåtal företag med stor makt, för då kan man välja ut och fokusera på dem. Jag tänker på Bernie Sanders som startade en kampanj mot Amazons chef Jeff Bezos för att Amazon skulle höja sina minimilöner till 15 dollar. Det funkade – även om de senare sänkte lönerna på andra sätt.
Lyssna på hela samtalet i podden!
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
