Ett ideologiskt inbördeskrig

Ledare Marxister jagar och fängslar marxister som kämpar för arbetares rättigheter. Händelseutvecklingen i Kina visar tydligt att marxism, liksom de flesta andra ideologier, kan nyttjas för alla möjliga intressen.

Vid det prestigefyllda Peking universitet, i folkmun kallat Beida, har den allt mer repressiva kinesiska regimen arresterat medlemmar i en lokal marxistisk förening.

Det som har retat upp den kinesiska statsledningen är att studenterna använt marxistiska argument för att försvara arbetares rättigheter.

Studenterna vid Beida gjorde en undersökning i bästa gräv-där-du-står-anda. De intervjuade kökspersonal, vakter, reparatörer och städare vid det egna universitetet. Resultatet blev en chockerande rapport om grov exploatering.

Den visade på 14-timmars arbetsdagar, obetalt arbete och arbetsgivare som vägrar att betala försäkringar år de anställda. Det var detta som fick den kinesiska staten att gripa in, misshandla de unga marxisterna och föra bort föreningens ordförande. Även i andra delar av landet har marxistiska studenter gripits, till exempel i Nanjing i östra Kina.

Marxismen är korrekt, men bara om den tolkas på samma sätt som Xi Jinping – och marxism har förstås inget att göra med arbetares rättigheter

De unga marxisterna har ofta lierat sig med arbetare längst ner i samhällets hierarki. Den mest omtalade aktionen skedde i somras när marxistiska studenter demonstrerade tillsammans med arbetare utanför Jasic Technology Factory i Shenzhen i södra Kina för att de anställda skulle få bilda en oberoende fackförening.

Under den kinesiska presidenten Xi Jinpings styre har tumskruvarna dragits åt. Politisk opposition och kritik mot det kinesiska ledarskapet accepteras inte. Flera frågor och uppfattningar är politiskt minerade och den som yttrar sig om dessa offentligt riskerar att bli internerad på obestämd tid.

Till dessa ämnen har sedan länge hört krav på flerpartisystem och yttrandefrihet, kritik av interneringslägren i Xinjiang, analys av det polisiära förtrycket av tibetaner i Tibet och redogörelser för vad som hände på Himmelska Fridens Torg 1989. Nu vet vi att det är lika farligt att använda marxism för att hävda att kinesiska arbetare blir utsugna.

Det som gör att övergreppen mot de marxistiska studenterna sticker ut är att Xi Jinping själv kallar sig marxist. I ett tal i samband med 200-årsdagen efter Marx födelse hävdade han till och med att Marx hade »totalt rätt«.

Nu framträder de totalitära dragen i sin fulla vidd, marxismen är korrekt, men bara om den tolkas på samma sätt som Xi Jinping – och marxism har förstås inget att göra med arbetares rättigheter.

Kina är idag tillsammans med USA de länder i världen med flest miljardärer. De superrika har nära band till kommunistpartiet, inte sällan är de nyrika söner till kommunistkadrer. Det är denna elits ekonomiska intressen som Xi Jinping försvarar.

Landet har gått igenom en snabb ekonomisk utveckling, men till priset av skövling av miljön och extremt långa arbetsdagar, ofta i farliga fabriksmiljöer. Särskilt utnyttjade är de 287 miljoner landsbygdsbor som flyttat till städerna. De är hänvisade till de smutsigaste och lägst betalda jobben och får inte tillgång till samma offentliga välfärd som de som är skrivna i städerna sedan barnsben.

Kina är också det land i världen där flest multinationella företag har etablerat sig. Ofta ligger huvudkontoren i USA och Europa. De tjänar stora pengar på produktion av elektronik, kläder och skor. Om arbetarna strejkar får företagen hjälp av den kinesiska staten att slå ner
protesterna. Relationen mellan de utländska storföretagen och kommunistpartiet är ofta
symbiotisk.

I liberala kretsar hävdas ofta att marknadsekonomi leder till demokrati. Kina är ett bevis för motsatsen. Kina är också ett bevis för att marxismen, liksom de flesta andra ideologier, kan nyttjas för alla möjliga intressen. Både för att försvara diktatur och de rikas privilegier och för att kräva att exploaterade arbetare ska få ut sina löner.