Det värsta som kunde hända

Resultatet i Pennsylvania var det värsta som kunde hända – för det demokratiska partiet, för USA, för världen. Nu kan Hillary Clinton fortsätta valkampen, men fortfarande utan annan möjlighet att vinna än genom att mygla med superdelegater och trixa med de ogiltiga valen i Florida och Michigan.

I opinionsundersökningar leder nu John McCain över både Clinton och Obama. Hans utgångsläge stärks av demokraternas strid. Det är illa. Ofta framställs han som en mittenkandidat. Det stämmer kanske när det gäller inrikesfrågor. Men inte för imperiepolitiken.

John McCain kan i själva verket bli en farligare president än George W Bush varit. Så här säger Ivo Daalder på tankesmedjan Brookings till The Nation: "Han tror på att använda makt, främst då militär makt, för att forma världen efter USA:s vilja. Han gör det på ett helt annat sätt än Bush. Den som var kritisk till Bush militarism kan ju bara vänta och se… McCain tror verkligen på militärt våld. Hans rådgivare tror. Han omger sig med människor som tror. Och jag tar dem på allvar." Daalder är visserligen liberal, men en av dem som stött kriget i Irak.

McCain tillhör ytterflanken i Irakfrågan. USA:s armé bör stanna kvar i hundra år, har han sagt. Han är mot alla förhandlingar med Iran och har rådgivare som drömmer om bombmattor över Teheran.    

För att runda den motsträviga CIA-byråkratin vill McCain skapa en Byrå för strategiska tjänster som ska ägna sig åt "okonventionell krigföring och hemliga operationer", skriver han i Foreign Affairs. Byrån "ska ta risker" som CIA inte kan.

FN ska äntligen skjutas åt sidan och ersättas av ett nytt Förbund av demokratier, det vill säga länder lojala med Washington. Ett gammalt neokonservativt projekt han vill ge ny energi.

McCain förordar också en tydligare konfrontationspolitik med "det revanschistiska Ryssland". Med hjälp av NATO vill han ringa in Ryssland och ansluta omstridda territorier som Abchazien och Sydossetien.

Samtidigt som striden mellan Clinton och Obama förlamar demokraterna använder McCain sin tid väl. Han uppvaktar högerns starka rörelser – de moralkonservativa och de nyliberala – där han inte bara varit svagt förankrad, utan föraktad. Tydligen lyckas han ganska bra. Oförmågan mobilisera de republikanska kärnväljarna har varit McCains allvarligt svaga punkt.

Demokraterna är sedan mellanvalen 2006 ett offensivt parti. För sex månader sedan var en seger i presidentvalet ganska given. Trots två starka kandidater, Clinton och Obama, har situationen nu förändrats. Det är allvarligt. John McCain gör världen farligare att leva i. Att svenska debattörer som Hans Bergström och Sofia Nerbrand uttalat sitt stöd för denne man vittnar om stor okunskap.