Fredagskrönika Förortsgalan hyllar alla de hjältar som gör insatser där de bor varje dag. Vi som växer upp i Orten förtjänar just den sortens erkännande eftersom vi slåss mot samhällets fördomar och ständigt kämpar för att passa in i olika sammanhang.
Att vara på sin födelsedagsfest är en väldigt speciell känsla. Det är fina dekorationer i lokalen, du får kramar av människor du tycker om. Och uppmärksamheten du får är en härlig blandning av bekräftelse och inte-ska-väl-jag. Ändå så är det den bästa känslan i världen. Du känner dig hemma. Precis så var det att sitta i publiken till Förortsgalan i Kista.
Evenemanget var helt fullsatt, nästan tusen personer. Människor i blandade åldrar, från barn till pensionärer, tog plats på läktarna i den stora salen i Kistamässan till ljudet av hiphop- och afrobeatsmusik. Med Oscarsgalan i minnet kunde publiken se hur lokala förebilder från Kista, Rinkeby, Husby, Akalla och Tensta gick upp på scen. Människor som jag ser upp till otroligt mycket tog emot priser för allt de gör för sina områden.
Fritidsledare, konstnärer och företagare. Statyetten var gjord av beskuret glas, och på den stod namnet på priset. Årets Eldsjäl eller Årets Folkbildare. Lokala artister som Keya från Husby och världsstjärnan Cherrie från Rinkeby uppträdde och fick publiken att stå upp och skrika. Rapparen Dree Low från Husby vann Årets Artist. När han uppträdde, sjöng alla ungdomar med i hans texter. De kunde vartenda ord. Jag kände mig fett gammal.
Tretton ungdomar och unga vuxna arrangerade galan tillsammans med Förenade Förorter. Ungdomarna hade gått en arrangörskurs med Rinkeby Kulturarena och ville göra något för att lyfta de krafter som gör något bra för samhället. Och nästan varje pristagare förklarade att priserna tillhörde alla. Vi:et. Och det stämmer. Det var en gala för oss, av oss.
Mohamed Hagi Farah, fick priset för Årets Eldsjäl. Han har varit engagerad i Järva väldigt länge, och ses av många som Västerorts farsa.
– Vi är många hjältar här i området som dagligen jobbar för att lyfta upp området. Och jag är väldigt stolt och glad för att vara en av dem, sa han till SVT Nyheter.
Många av oss pratar fler språk än andra svenskar, vi kan navigera väldigt snabbt mellan olika kulturer.
Vi som växer upp i Orten förtjänar priser. Varje dag möts vi av blickar som misstänker oss. Vi kan stämplas som kriminella. Vi kommer från platser som kallas »problemområden«. Hur vi ser ut, hur vi pratar, vad vi gör, allt är upp för debatt för andra. Vi hör hur tidningar pratar illa om de orter som vi identifierar oss mest med. Till slut börjar vi själva prata illa om de områdena. Kanske till och med ber om ursäkt. Inte ska väl jag ta plats i Stockholm, som kommer från en förort?
Det här är ett mindervärdeskomplex som har en kolonial grund. I världshistorien har vita västerlänningar betraktats som mer värda, och det sipprar ner i all kultur och media idag. Vi får sällan se positiva bilder av människor som ser ut som oss eller är som oss. Sen växer vi upp och behandlas utifrån de glasögonen. Det är lätt att själv köpa den bilden. Att känna jag förtjänar nog inte att få det där jobbet«. Det är idiotiskt.
Vi som växer upp i Orten förtjänar priser.
Vi har dubbla och trippla kompetenser. Många av oss pratar fler språk än andra svenskar, vi kan navigera väldigt snabbt mellan olika kulturer. Vi har vänner som kommer från femtio länder. Ibland får vi tolka åt våra föräldrar, och vi lär oss tidigt hur Försäkringskassan funkar. Samtidigt kämpar vi med att inte bli accepterade som alla andra i Sverige. Och i det andra hemlandet, där kallas vi plötsligt för svenskar. Det är nästan så att inte ens våra föräldrar förstår vad det här mellanförskapet innebär.
Vi som växer upp i Orten förtjänar priser.
De som engagerar sig för en bättre vardag. I fotbollsklubbar, fritidsgårdar och föreningar. Det är viktigt att se dem, att bekräfta dem. Att säga »jag ser det du gör, och det är bra«.
När galan hade tagit slut tackade arrangörerna alla som kom. Och plötsligt sade någon i högtalarna “Vi har en överraskning kvar!”. Ett hemligt pris. Och de presenterade Årets Hederspris som gick till alla mammaföreningar som nattvandrar i Järva. När mammorna gick upp på scenen och tog emot blommor och pris flög det guldkonfetti över hela scenen. Då kände jag mig verkligen hemma. Som på min födelsedag.
Tanvir Mansur är skribent och producerar podcasts
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
