Rättvis handel får orättvis kritik

ledare Den som vill attackera organisationer som Fairtrade bör åtminstone bemöda sig att ta del av befintlig forskning. Men för den som menar att fri konkurrens löser allt spelar sånt kanske ingen roll.

Den så kallade Slöseriombudsmannen (SlösO), som finansieras av organisationen Skattebetalarna, har nyligen i en rapport attackerat Fairtrade, en rörelse som certifierar varor som kaffe och bananer från fattiga länder. För att varorna ska bli godkända av Fairtrade ska arbetstagarna ha drägliga villkor och det är inte tillåtet att använda giftiga kemikalier i produktionen.

Rapporten från SlösO avråder kommuner från att köpa produkter från Fairtrade och refererar forskare som är kritiska till rörelsen, men inte den forskning som pekar på goda resultat. I själva verket finns åtminstone ett 50-tal vetenskapliga rapporter som ger en mer eller mindre positiv bild av Fairtrade, men inga av dessa nämns av SlösO. Den mest kända är en studie som publicerades förra året av Harvard och som ger belägg för att certifierade odlare får högre inkomster än andra. Vidare har det oberoende brittiska Overseas Developent Institute tagit fram en översikt av 45 vetenskapliga studier om Fairtrade. Institutet pekar på flera positiva effekter, att arbetstagare fått ett starkare ekonomiskt skyddsnät, att särskilt kvinnor fått bättre villkor och Fairtrades kriterier har påverkat även andra delar av arbetsmarknaden.

SlösOs attack uppskattas uppenbarligen av ledarredaktionen på Svenska Dagbladet, som i två (!) artiklar berömmer rapporten. I den första artikeln hävdar Maria Ludvigsson att ”forskning visar” att Fairtrade stundtals är ”direkt skadlig”. Som bevis för detta refererar hon till SlösO:s rapport och till en amerikansk artikel som utsatts för förödande kritik. Någon formulering om ”direkt skadligt” finns emellertid inte ens i den amerikanska artikeln. Den slutsatsen har Ludvigsson kommit fram till på egen hand.

Alla dessa strategier har sina svårigheter och begränsningar. Men det är de verktyg som står till buds.

I nästa artikel på SvD hävdar Anna Charlotta Johansson åter igen att ”forskning visar” att Fairtrade ”inte alls åstadkommer en bättre tillvaro för fattiga bönder”. Men varför gör Johansson inte en snabb sökning på Google om forskning om Fairtrade? Svaret är att hon då inte enbart skulle hon hitta rapporter som stödjer hennes bild utan också andra som talar i motsatt riktning.

Detta betyder inte att allt är frid och fröjd. Även den forskning som hävdar att det finns positiva effekter av Fairtrade pekar på flera problem och frågetecken. Fairtrade framstår snarast som ett bland flera trubbiga verktyg. Bakom ansträngningarna finns emellertid ett problem som varken Maria Ludvigsson eller Anna Charlotta Johansson verkar bry sig om. Det handlar om att 100-tals miljoner arbetstagare i fattiga länder blir grovt utnyttjade och har svårt att ta sig ur armodet.

Det handlar också om giftiga besprutningar av bland annat bomulls- och bananplantage. Hur ändra på detta? Strategierna är många: starkare fackliga organisationer, kollektivavtal, globala fackliga avtal, hårdare nationell lagstiftning, internationella konventioner, uppförandekoder, fairtrade och satsningar på miljövänlig teknik. Alla dessa strategier har sina svårigheter och begränsningar. Men det är de verktyg som står till buds.

SvD:s kritik är emellertid inte ny. Redan sommaren 2017 uppmanade Anna Charlotta Johansson konsumenter att köpa ”oschyssta bananer”. I den texten framgår budskapet i mer naken dager. Johansson skriver att ”snedställd konkurrens på marknaden för livsmedelsprodukter” inte är hållbart om vi ”vill att människor ska lyfta sig ur fattigdom”. Med den inställningen ryker inte bara Fairtrade utan även annan reglering som snedvrider marknaden och gynnar företag som uppfyller vissa sociala och miljömässiga krav. Däribland kollektivavtal, lagar och bindande internationella konventioner.

Anm: Nuvarande SlösO är Johan Gustafsson, tidigare chef för EU-parlamentarikern Christoffers Fjellners (M) kansli i Bryssel. De två senaste föregångarna på posten var Rebecca Weidmo Uvell och Johan Ingerö, idag fristående debattör respektive anställd av KD.