Makten över nätet – en svår balansgång

ledare I dag ska Europaparlamentet rösta om det omdiskuterade förslaget om nya regler för copyright på nätet. De nya reglerna har satt flera viktiga principer i blixtbelysning. Det handlar dels om internets roll som en öppen informationskanal. Dels om de stora megaplattformarnas allt mer ökande makt, och deras ovilja att underordna sig några som helst regler. Den debatten lär fortsätta, hur det än går för direktivet i dagens omröstning.

I Internets barndom var uppfattningen bland pionjärerna stark att all information skulle vara fri. Att den nya världen skulle domineras av närmast anarkistiska ideal. ”Copy the heck out of it”, som en av de första författarna som lade ut sina texter på nätet uttryckte saken.

I dag befinner sig internet långt ifrån det idealtillståndet.

De stora amerikanska plattformarna, Google, Facebook, Youtube, har lagt under sig allt mer av trafiken, ja, noga besett till och med allt mer av våra liv. Om det för några år sedan fanns i all fall två-tre alternativa plattformar är monopoltendenserna i dag så starka att det är svårt att föreställa sig någon realistisk utmanare till dagens jättar. Alla som lyckas utmana köps upp.

Dagens jättar på nätet måste behandlas som just detta. Globala jättebolag med ambitioner att nå en total monopolställning eftersom det vore bra för affärerna.

Och med sina algoritmer, filterbubblor, sökmotorer och annonssystem har de ofantlig makt. Makt över våra konsumtionsvanor. Makt över vår världsbild. Makt över hur det offentliga samtalet ska och kan föras i nätåldern. Det vore orimligt att inte låta detta bli en fråga även för lagstiftarna.

Det är ingen slump att Facebook, Google och Youtube bedrivit intensiv lobbying för att stoppa direktivet.

Det  vore också orimligt att skapa nya regler som inte tar hänsyn till det som en gång var internets tanke – den fria informationen. Alla de oändliga möjligheter som följer av sociala medier och ett öppet och prövande informationsutbyte,

Har EU:s upphovsrättsdirektiv tagit hänsyn till detta? Ja, till stora delar.

Det bästa med förslaget är att det kan ge författare, journalister, konstnärer och musiker mer pengar för sina verk. Eller som någon påpekade: det är faktiskt helt orimligt att konstmuseet i Halmstad måste ha avtal med de konstnärer de ställer ut, medan det för Facebook och Google varit fritt fram att tjäna pengar på det andra gjort.

Nu kan tidningar och andra medier dessutom få betalt för det material som i dag används av Google och Facebook för att driva trafik och därmed annonser till deras plattformar. En betydande del av tidningsdöden handlar om att annonspengarna hamnat i plattformarnas fickor, samtidigt som de inte tar någon del av kostnaden för att producera materialet.

Det är ingen slump att Facebook, Google och Youtube bedrivit intensiv lobbying för att stoppa direktivet. Även det ett tecken på deras växande makt. Och en föraning om vad som väntar den politiker som vill försöka utmana denna makt på riktigt.

Men det förslag som låg på Europaparlamentets bord i somras var inte bra, och parlamentet, inklusive samtliga svenska parlamentariker, sade tack och lov nej till det.

I det nya förslaget finns flera förändringar som tagit direktivet i rätt riktning.

De nya reglerna ställer i första hand krav på att de stora plattformarna sluter avtal med upphovsrättsinnehavare, och att de tar bort upphovsrättsskyddat material från den egna plattformen om någon talar om för dem att det laddats upp material som är upphovsrättsskyddat. Mindre plattformar, nya plattformar och privatpersoner kommer inte beröras.

I dag är vi alla helt beroende av internet, och alla frågor som rör makt och frihet på nätet måste hanteras med stor varsamhet.

Tekniska lösningar måste prövas och utvärderas. Lagar för att begränsa jättarnas makt behövs. Men de får inte hota yttrandefriheten.

Debatten lär fortsätta.