Så blev det åter dags för fredagsmys. Och vill du skapa lite friktion vid interaktion med dina medmänniskor i helgen så kommer här en tanke om hur dina åsikter landar bäst.
Som alla utgivare har jag en kluven inställning till läsarkommentarer.
Bra journalistik ska engagera. Eller, det är bra om journalistik engagerar. Och det gör den. Det är därför alla medieföretag ser på kommentarsfunktionen såsom Erasmus av Rotterdam sägs ha sett på parrelationer. Det vill säga att varken kunna leva med eller utan varandra.
På Dagens Arena har vi valt bort kommentarsfältet på vår hemsida, men den finns fortfarande i vår Facebookgrupp. Men jag ska erkänna att jag varje dag funderar varför. Ansvaret att hålla en såväl pressetisk som grundlagsfähig nivå faller på utgivaren, det vill säga undertecknad. Och detta stjäl resurser som en redan ansträngd redaktion skulle kunna använda till bättre saker. Som journalistik. Som engagerar. Och som vi vill att du ska kunna kommentera. Ja, du fattar dilemmat.
Jag tror innerligt att det endast är genom stötande av åsikter som den bästa av världar kan växa fram, och skulle (om de inte var så många) utan tvekan kunna tatuera in den gamle historikern Christopher Laschs ord i pannan:
”Man vinner ingen debatt genom att överrösta sin motståndare. Man vinner den genom att förändra motståndarens uppfattning, något som kan ske endast om man lyssnar aktningsfullt till motargumenten och ändå får deras förespråkare att inse att det är något fel med dessa argument. Medan detta sker kan vi mycket väl inse att det är något fel med våra egna.”
Självklart kan tyckas, men ta valfri längre diskussion inom sociala medier och du inser att vi befinner oss långt därifrån.
En sak som länge förbryllade mig var varför samma män, för det är nästan alltid män, återkommande spyr så mycket galla över artiklar på vår Facebooksida. Det är som ett självskadebeteende att hela tiden gå in på vår sida bara för att ta del av något som de bevisligen tycker mycket illa om. Men så insåg jag att det var Facebook som var syndaren. Eftersom den som någon gång engagerat sig i form av en kommentar på en sida matas med mer material från just den sidan. Bara så du vet, innan du spyr galla över den här texten.
Jag hoppas att du lyssnar på mina intervjupoddar. Där försöker jag leva upp till citatet ovan.
För övrigt vill jag i balansens namn lovorda de tjänstemän på Finansdepartementet som häromveckan hjälpte mig att skriva denna artikel. Jag har ju tidigare aviserat min ambition att genom mikrogranskningar stresstesta den svenska offentligheten, och därefter visat på flera nedslående resultat hos olika myndigheter. Då är det extra roligt att notera hur flera tjänstemän inom regeringskansliet ansträngde sig för att hitta ett brev som nämndes på en presskonferens i Köpenhamn. Och som journalist i dessa tider gäller det att gripa varje halmstrå av hopp.
Tack för att du läser Dagens Arena. Fortsätt med det, och ha en bra helg!
Jonas Nordling
Chefredaktör Dagens Arena
Följ Dagens Arena på Facebook och Twitter, och prenumerera på vårt nyhetsbrev för att ta del av granskande journalistik, nyheter, opinion och fördjupning.
